Kineserna lyckades mjuklanda på månen 14 december 2013. Månlandaren heter officiellt Ghangx27e 3 men går oftast under smeknamnet Jade-kaninen (Yutu) efter den kanin som enligt sägner i många länder sägs bo på månen. Brage Norin – fysiker, forskare och kinakännare reder ut begreppen. Som ni vet skriver han ofta om att ingen människa har satt sin fot på månen. Ej heller har Amerika lyckats landa någon ”maskin” på månen.
En kort sammanfattning av det kinesiska månprogrammet.
Chang´e 1 sändes upp den 24 oktober 2007 och påbörjade sin cirkulära bana runt månen på 200 kilometers höjd över månens yta den 5:e november. Farkosten var i funktion fram till 1 mars 2009 när den kraschades mot månen. Farkosten skannade hela månens yta med extremt högupplösande optiska instrument och skapade en karta ”in unprecedented detail” – i aldrig tidigare skådad detaljrikedom. En ”ultrahigh definition” 3D-karta över månens yta togs fram – liksom preliminärt val av landningsplats för Chang´e 3-s kommande månlandning.
Chang´e 2 sändes upp 1 oktober 2010. Fem dygn efter uppskjutningen från jorden nådde farkosten månen och placerades i en bana endast 100 km över månens yta. Från denna låga höjd togs de mest detaljrika bilder från månens yta som någonsin fotograferats – bland annat från den planerade landningsplatsen för Chang´e 3 och naturligtvis från andra intressanta föremål som kraschlandat tidigare på månen . När detta uppdrag var klart skickades Chang´e 3 ut till ”Lagrangepunkten” (den position mellan månen och jorden där gravitationskrafterna från månen och jorden tar ut varandra) för att testa elektroniska kommunikationssystem och därifrån vidare ut i rymden den 13 december 2012.
Chang´e 3 sändes upp 2 december 2013. Den 14:e december genomfördes Kinas första mjuklandning på månen. Månlandaren vägde 1 200 kg. Den månfarkost som lämnade landaren ”Yutu” (Jade-kaninen) – för att påbörja de vetenskapliga undersökningarna på månens yta vägde 140 kg.
Även Chang´e 3 placerades först i en cirkulär bana på 100 kilometers höjd över månens yta – innan den senare gick in i en elliptisk bana med lägsta höjd 14-15 km över månens yta. Därefter inleddes landningsfasen. Strax före passagen av den elliptiska banans lägsta punkt bromsades den enorma rotationshastigheten runt månen ned till nästan stillastående över månens yta. Under detta bromsförlopp inleds automatiskt fallet ner mot månen. Den vertikala nedstigningen med bromsraketer avslutades cirka fyra meter över månytan. Månens gravitation är endast en sjättedel av jordens gravitation, varför ett fyra meters ”fritt fall” är lindrigt.
Chang´e 4 och 5. Det kinesiska månprogrammet omfattar även Chang´e 4 och Chang´e 5. Chang´e 4 var ”back-up” om något oförutsett skulle hända med Chang´e 3. Nu byggs Chang´e 4 om för nödvändiga tester innan den sista betydligt mer komplicerade månresan ska äga rum. Chang´e 5 ska föra material från månen tillbaka till jorden. Preliminärt planeras denna expedition till 2017. Omkring två kilogram material från månen ska skjutas upp från månens yta och återföras till jorden. Det är planerna.
Chang´e 5 blir det stora ”examensprovet” för Kina. Tekniken att paketera månproverna, att skjuta upp proverna från månens yta (för att dockas med en farkost som färdas i en bana runt månen) och att därefter inleda återfärden till jorden och att slutligen klara av landningen på jorden – precis allt måste fungera. Minsta lilla misstag och hela det historiska kinesiska rymdprojektet misslyckas.
Det är bara att gratulera kineserna för framgångarna med Chang´e 3. Bromsrakettekniken som lyckades mjuklanda den kinesiska månlandaren var en lysande bedrift. Det är inte bara den förbättrade tekniken med bromsraketer som nu möjliggjort mjuklandningen på månen. Den revolutionerande utvecklingen av högupplösande kameraoptik, som ägt rum under de senaste årtiondena, har också underlättat kinesernas rymdäventyr.
Allt är komplicerat
De extrema temperaturväxlingarna mellan dag och natt på månen är en av många tekniska utmaningar. Både dag och natt är cirka två veckor långa eftersom månen vänder samma sida mot jorden under sin rotation runt jorden. Från 130 graders värme i stekande sol till -170 grader Celsius under månnatten betyder att temperaturen skiljer sig omkring 300 grader mellan måndag och månnatt. Skyddsvärme för känslig elektronik under den långa månnatten är bara en av många tekniska svårigheter som vi möter på månen.
En bemannad färd tur och retur till månen är en oerhört mycket större utmaning än att bara ta hem material från månen och återföra materialet till jorden. Moderfarkosten som färdas runt månen måste kunna dockas med den bemannade landaren när den återvänder från månens yta. Att genomföra dockningen i en bana runt månen blir en riskabel manöver. Syretillförsel, mat och vätska, den extrema solstrålningen på månen, bombardemanget av laddade partiklar från solen vid solutbrott, passagen genom Van Allen Bältena – problemen är nästan oräkneliga. Allt talar för att vi får vänta mycket länge innan den första människan landar på månen.
Man blir nostalgisk när man tänker tillbaka på Nixons månresor – (ironisk kommentar)!
Allt var så enkelt under Nixons tid i Vita Huset. Sex bemannade månresor tur och retur till månen på drygt tre år (1969 – 72) – snacka om ett rejält rymdgenombrott. Månlandaren Eagle vägde fulltankad 14,5 ton – som en stridsvagn. Bilar hängdes bara upp under månlandaren och fälldes ut på månen. Hastighetsrekordet blev 16 km/h. Det flög bara måndamm runt däcken på månbilen när astronauterna styrde runt bland stenar och kratrar. Flera hundra kilogram mångrus plockades in i säckar som transporterades tillbaka till jorden. Golfspelet slutade i ”hole in one” på direkten – det finns gott om kratrar.
Inte behövde Nixon hålla på och testa en massa landare på månen för att kolla om man klarar av att återvända från månen igen. Jag tror att kineserna krånglar till det i onödan. Man måste våga chansa om man ska kunna nå framgång – det lärde vi oss av Nixon. Nixon var dessutom otroligt snäll. 1 500 viktiga politiska personer och institutioner världen över fick presenter som var helt ovärderliga – de första stenarna som mänskligheten hade plockat hem från en annan planet. Nixons överraskande ”välgörenhetskampanj” krävde mycket mångrus till gåvor. Kineserna planerar att föra hem ynka två kilogram månmaterial. Det är ju faktiskt löjligt. Det räcker inte till särskilt många månpresenter. Sorry – men Nixon är inte min ”månpresident”!
Suck och stön
Chang´e 2-s extremt högupplösande fotografering av månens yta väckte mycket stor irritation. Hör och häpna – i en skrivelse ”NASA:s rekommendationer för rymdfarkoster …” från den 20 juli 2011 – proklameras flygförbudszoner över de platser på månen där de fejkade månlandningarna under Nixons period i Vita Huset påstods ha ägt rum. Spår av mänsklig närvaro som fotavtryck och spår från månbilar måste skyddas för evigt. Att inrätta flygförbudszoner på månen väckte stor förvåning. Sådana zoner inrättades i Irak för några år sedan, men varför inrätta flygförbudszoner på månen?
Varför inser inte inflytelserika amerikanska politiker att det är dags att berätta sanningen om rymdspektaklet under Nixons presidentperiod? Det är bara en tidsfråga innan hela världen börjar förstå att månresorna var ren science fiction. ”The man on the moon has always been alone” – det är sanningen.
Brage Norin – Skogså Tankesmedja
Jordens Bluff! Människan har aldrig varit på månen
…….
Helena Palena 
Brage, är du helt säker att inte Kina också bluffar med sin månlandning?
Jag håller helt med dig om att NASAs Apollomånlandningar var inget annat än rena rama sagor.
Det sagt är jag skeptiskt inställd för denna Kina-månlandning också.
Bilderna de skickat till världspressen bär på samma slags anomaliteter som Apollobilderna, närmast nu det att skuggsidan av Kina-månlandaren är belyst på ett sätt som inte förefaller vara möjligt. På grund av vakuumomständigheten på månen så finns det inget som skulle kunna lysa upp landarens skuggsida – så man ställer sig frågan: Vad är det egentligen som lyser upp skuggsidan?
Damm-moln efter landningen, som reflekterar?
Nähe, för då skulle detta synas, och nu är ju bilderna kristallklara (det konstaterat så undrar man sig också över de rena ytorna på landaren – inte en smula damm på ytorna.)
Månens yta?
Ja, det vore förstås möjligt om det fanns tex en stor sten eller dyl bredvid landaren som skulle fungera som en reflektor, men det finns det ju inte.
Roboten då?
Ja, har roboten en strålkastare med sig?
Om inte, så kanske roboten i sig själv reflekterar?
Föga trobart.
Jag tror att Kina spelar samma spel som USA/NASA gjorde för snart ett halvt århundrade sedan – bluffar.
Om det i fortsättningen kommer upp faktorer som kan bevisa dessa anomaliteter, och möjligtvis annat trovärdigt material, så är jag färdig att ändra åsikt.
Till sist.
Du är väl inte partisk i denna fråga (jäv), Brage, då du har ju så mycket samarbete med Kineserna?
Rolf
GillaGilla
Vad har vi på månen att göra ??
GillaGilla
Rolf: Känner mig också skeptisk till det hela. Det är jävligt långt till månen! Kallt som fan är det oxå! 😛
GillaGilla
Stefan: Bra fråga! Skulle man inte fixa till all fattigdom på jorden istället?
GillaGilla
Helena skrev: ”Känner mig också skeptisk till det hela. Det är jävligt långt till månen! Kallt som fan är det oxå!”
I och för sig så är det ju inte tekniskt sett så svårt att framgångsrikt skjuta tex en satellit ut i rymden med en i förväg planerad destination, fast tex till Mars, men att få den att oskadad mjuklanda på planeten Mars – ja det är minsann svårt!
Och inte år det mycket lättare att landa på Månen heller, fast det är ju helt andra problem att ta itu med då, jämfört med en Mars-landning.
Avståndet till Månen spelar inte så stor roll i detta sammanhang, däremot är det mycket svårt att bromsa farten ner för en lyckad landning. Det år på denna punkt som så många tidigare månlandningsförsök misslyckats, och torpederat på Månytan.
Att vi har ett vakuumtillstånd i rymden, och på Månen, gör inte saken lättare, utan snarare tvärtom. Ingen atmosfär att utnyttja för inbromsningen inför landning mao, såsom Brage också konstaterat.
Sen detta med Månens 1/6 dragningskraft jämfört med Jordens, gör det saken lättare?
Enligt mig så är detta en faktor på både gott och ont.
Gott såtillvida, att farten inte blir så himla ryslig när farkosten närmar sig Månen, som fallet är när någonting närmar sig planeten Tellus med våran dragningskraft.
Det knepiga är att kunna åstadkomma tekniskt en sådan landare som klarar av att landas i 1/6 dragningskraft + i vacuumtillstånd och temperaturförhållandena där (kokhett o svinkallt).
Vi kan ju inte pröva denna teknik på Jorden, det går helt enkelt inte.
Hur saker och ting uppför sig fysiskt på Månen är någonting som man helt enkelt måste räkna ut, och så görs det i praktiken. Men chansen att man uträknat allt rätt, och att allt fungerar som det skall, är en annan historia.
För inte så länge sen krashade NASAs landare när man räknat ut fel.
Att gubbarna på Månen är sagor tvivlar jag inte på, men kanske man ännu kunde ge Kineserna en chans att bevisa att de lyckats landa haren på Månen.
Hittils ser det mycket lika ut som NASAs förfaranden med bara medieinformationen och NASApropaganda som informationskälla, och Kinas regering hör ju inte till de som är ”öppnast med boken”.
Hur svårt skulle det tex varit i praktiken att installera roboten med en gps positionerare, så att var och en med hemmadator och nät installerad kunde följa med robotens rörelser i google-moon?
Inte svårt alls, men mycket svårare att bluffa i praktiken, om så hade gjorts.
Det verkar fortfarande att vara en 100% prestige förfarande med dessa rymdfärder än så länge, och med hög sekretessnivå.
”Min pappa har en mycket dyrare och finare bil än din pappa. Bilen är inlåst i garaget där. Nä, garaget har inga fönster, men jag har en bild på bilen…”
GillaGilla
Jag är INTE till 100 procent säker på att kineserna har lyckats mjuklanda med bromsraketer på månen. Men jag är nästan säker. Prestationen är minst ett tusen gånger enklare än att klara en bemannand färd tur och retur till månen. Att klara sex sådana resor på raken – det var ett helt
sanslöst rymdgenombrott. Jag fattar inte hur folk tänker som tror på Nixons skytteltrafik till månen.
Kinesernas månprogram är genomtänkt. Dom vill till varje pris lyckas. Dom testar landare steg för steg – både på jorden och i verkliga försök på månen. Så måste man gå till väga. Att skicka iväg folk till månen innan men ens hade lyckats mjuklanda en månlandare på jorden – det var vågat i överkant. Det sjuka är att vi undervisar om detta spektakel i våra skolor. Vilken sjuk värld vi lever i.
GillaGilla
I Cubas stats-skolor lärs det sedan decennier bakåt i tiden, att USAs bemannade månfärder var bluff.
Jag vet inte i vilken termin detta lärs, och hur länge detta kommer att pågå, sedan Castro lämnat posten som Cubas ”diktator”.
Carlos, Fidels bror, är mera med på noterna med USA.
Fidel Castro, en av de snällare diktatorerna som historien känner till, om man frågar mig…
Jo, nog är det mycket enklare att landa en robot på Månen, jämfört med att ha människor dit av och an, som NASA påstår sig ha gjort för snart ett halvt århundrade sedan.
En robot klarar mycket bättre förhållandena på Månen, fast det krävs säkert en invecklad och raffinerad teknik på all apparartur bara för att klara av tempförhållanden där – ena sidan som gassar i solskenet blir småningom över 100 C grader het, och skuggsidan är omedelbart nere vid 150 C grader minus, eller ditåt.
På något sätt måste roboten klara av att jämna ut denna tempskillnad, och detta under flera månaders tid, om vistelsen som fungerande maskin skall gå enligt planerna.
Natten på Månen är rena helvetet för maskineriet. Nästan två veckor i streck i närmare – 200 C grader!
Att Kineserna vill till varje pris lyckas är väl inte något att undra – det vill ju alla.
”Failure is not an option”, som Gene Kranz redan i tiderna utropade.
Det ända sättet att landa någonting på Månen är genom ”trial and error” – tekniken, eftersom vi inte här på Jorden kan simulera exakt Månförhållandena.
Själv blir jag tvivlande, när error skedet lyser med sin frånvaro, så som med Apollorna, så och med Chang’erna…
GillaGilla
Jag minns när jag var barn sas det ofta att kineser kommer erövra hela världen. Och jag tror att de lyckas. De köper stora slott i Frankrike, Nu ska de köpa New York Times, köper upp bilindustri lite här och var, de tar bort enbarnspolitiken, som egentligen var ju inte riktigt enbarnspolitik heller, de är bäst i skolor som de lätt tar över toppositioner så de håller en hög standard. de kommer nog erövra månen med. Nån måste ju göra det.
GillaGilla
Antonia skrev: ”de kommer nog erövra månen med. Nån måste ju göra det”.
Rymdimperialism, ”when the world is not enough”.
Måste det göras – erövra Månen?
GillaGilla
Man undrar lite om Tsarion har rätt när man berättar om att jorden är i karäntan och att månen är en del av skärmen som håller jorden isolerad från övriga universum.
GillaGilla
Brage: Yes! Mycket sjuk värld. Dock är det troligare att man lyckas landa en liten robot och inte en människa på månen.
Antonia: Det är klart kineserna tar över världen. Vi svenskar är snart ett minne blott. De som blir kvar får åka till Kina och låglönejobba om dom ö h t ska få ett jobb. All svensk teknik är uppöpt av kineser & Co. Samma med expertisen i USA. Företag och karteller skor sig likt förbannat men massan far illa. Som alltid.
Rolf: Varför ska man åka till något som är omöjligt! Och varför ljuga om successen? Jo, det handlar om makt och prestige. Men gud så lätt det är att lura massan. Har man bara en tv-monitor att sända genom går det vägen. Trolleritrick!
Anders: Intressant ingång. Varför inte! En del tror ju att jorden är ihålig. 😛
GillaGilla
Skulle nog vilja tro på Kinesernas framgångar inom rymdforskningen, men varför verkar det som de vore 1:1 lika fejkade som NASAs rymdirrfärder för snart ett halvt århundrade sedan?
Samma anomaliteter i fotona (skuggsidan av landaren badar i ljus), samt ingen minsta lilla grop under landaren, som dessutom är utan någon som helst damm/sandlager på ytorna.
Konstigt.
Hoppas roboten tar en bild av Tellus snarast det är möjligt, så kan vi analysera det.
Brage, har du kanske någonting att kommentera om bilderna som verkar vara precis som Apollobilderna tedde sig?
GillaGilla
Karl Bergquist är ansvarig för det europeiska rymdorganet ESA:s relationer med Kina. Har har följt det kinesiska rymdprogrammet i 20 år. I en artikel publicerad före den kinesiska månlandningen svarade han på frågan om vad som skulle hända om Chang´e 3 skulle misslyckas med mjuklandningen på månen. Jag citerar ett utdrag ur denna artikel:
”Stor symbolik.
Att de kinesiska myndigheterna ännu inte har avslöjat exakt landningstid tror han hänger ihop med att månexpeditionen är mycket mer avancerad än andra projekt Kina har gjort.
– De går fram väldigt försiktigt. Det här är nytt för Kina och Chang’e-programmet är inte bara ett vetenskapligt projekt, en månlandning är även ett symbolprojekt.
Hur öppna kommer kineserna vara med eventuella misslyckanden i någon del?
– Vi får se hur de i så fall hanterar den situationen, svarar Karl Bergquist, som ESA har en stödfunktion i Kinas månexpedition genom att upplåta sina markstationer i Franska Guyana, Australien och Spanien. – De kommer att använda våra stationer för att peka ut exakt var på månen landningen ska ske, med hjälp av så kallad triangulering.
Den nya lägre omloppsbanan är elliptisk med den lägsta punkten cirka 15 kilometer ovan månytan. Mjuklandningen sker i Sinus Iridum (”Regnbågsbukten”). Där kommer månlandaren att fälla ut en ramp för det lilla fordonet Yutu (”Jadekaninen”) som ska utforska omgivningarna.” (slut citat).
MINA KOMMENTARER
Precis som Bergquist påpekar är symbolvärdet av en lyckad månlandning oerhört viktigt för den kinesiska regimen. Därför är det klokt att vara försiktig med all officiell information. Man måste komma ihåg att uppdraget för Chang´e 5 – att ta hem två kg material från månens yta till jorden – är många gånger svårare än en mjuklandning på månen. Vi får se om kineserna klarar av detta 2017 – enligt planerna. En bemannad tur- och retur-resa till månen är minst tusen gånger svårare än att bara mjuklanda på månen. Vi får nog vänta länge innan någon människa sätter sin fot på månen. Om vi vill stimulera fantasin får vi nöja oss med Nixonepokens filmade månäventyr. De filmerna är sanslöst roliga att se på.
Självklart vill den kinesiska televisionen visa hur det ser ut när landare sänks ner på månens yta. Den film som visar detta är rimligen inte filmad på månen – det måste vara en datoranimation. De bilder som nu strömmar in från månens yta är med all säkerhet tagna av den kinesiska kaninen. Jag håller tummarna för det kinesiska månprogrammet. Deras planering verkar professionell.
Nixon måste ha varit galen. Han skickade iväg folk till månen innan vi ens hade lyckats landa en enda månlandare på jorden – eller på månen. Alla försök hade misslyckats! Det som är mycket skrämmande är att vi tror på detta. Professionell hjärntvätt med förtvätt, tvätt, centrifugering och torktumling – sedan tror vi på precis vad som helst. Vi undervisar i våra svenska skolor om skytteltrafiken till månen för snart ett halvt århundrade sedan. Vi lever i en sjuk värld.
GillaGilla
USA hade landat flera obemannade rymdskepp på månen före Apolllo, och Apollo-månlandaren testades i omloppsbana runt jorden, både landningsmotorn och startmotorn såväl som dockningsförfarandet med CSM.
Ryssarna har också landat obemannade farkoster på månen (och på Venus) och hämtat hem mångrus. Anser du att ryssarnas obemannde expediotioner till månen på 70-talet också var fejk?
Var rymdfärjorna fejk? ISS? Cassini och Huygens som mjuklandade på Titan, är de också fejk?
Kan du ge exempel på vilka bilder du menar (finns ju lätt tillgängliga på nätet) och vilka anomalier i dessa bilder som skulle indikera att det hela är fejk?
Vad skulle det förresten göra för skillnad ur fejksynpunkt om Change3 lyckas fota jorden från månen?
GillaGilla
Brage Norin fortsätter att kalla apolloprogrammet, som föddes under Eisenhowers presidentskap – nio år innan hans eget inleddes – och fick fart av Kennedy, för ”Nixons månfärder”. Vad har han för motivering till detta? Var finns det några som helst belägg för att Nixon skulle ligga bakom ett så enormt ”bluffprojekt”?
Han fortsätter även att uppvisa vidare enorm okunskap om månfärdernas historia (inga landningar före apollo, ”enkel skytteltrafik” osv). Han tror att USA kan förbjuda andra att flyga över landningsplatserna, när det i själva verket handlar om riktlinjer för att uppmana andra att hålla visst avstånd och låta landningsplatserna och materielet där vara i fred; knappast något som skulle omöjliggöra bekräftelse från andra att det verkligen FINNS nåt där. Och han har fortfarande inget att visa i beräkningsväg som backar upp hans påståenden om att bränslet inte skulle räcka.
Varför skulle man tro på just hans omdöme i dessa frågor?
GillaGilla
Kaninen vaknade och tog bilder av Jorden.
Fint!
GillaGilla
RikF skriver:
USA hade landat flera obemannade rymdskepp på månen före Apolllo, och Apollo-månlandaren testades i omloppsbana runt jorden, både landningsmotorn och startmotorn såväl som dockningsförfarandet med CSM.
Ryssarna har också landat obemannade farkoster på månen (och på Venus) och hämtat hem mångrus. Anser du att ryssarnas obemannde expediotioner till månen på 70-talet också var fejk?
Var rymdfärjorna fejk? ISS? Cassini och Huygens som mjuklandade på Titan, är de också fejk?
Kan du ge exempel på vilka bilder du menar (finns ju lätt tillgängliga på nätet) och vilka anomalier i dessa bilder som skulle indikera att det hela är fejk?
Vad skulle det förresten göra för skillnad ur fejksynpunkt om Change3 lyckas fota jorden från månen?
Jag antar att frågorna är addresserade till mig, så jag svarar kort för min del.
Enligt mig är Apollorna en klibbig blandning av fakta och fiktion, men skall man dra en skarp linje var dessa två skiljer sig, var sagorna börjar enligt mig, är det där NASA påstår att män reste till Månen, och till dessa inkluderar jag också sk Månrundorna, och inte bara landningarna.
Rakt utsagt tror jag inte någon människa rest utom Jordens räckhåll längre än approximalt 800 km.
Vilka andra rymdprojekt som kunde vara helt eller delvis fejkade vill jag inte gå in på nu – det räcker för mig att jag inte tror på NASAs Apolloprogram som vetenskapligt status quo.
Nu verkar det ju så att Kinas Månbilder vore fejkade på samma vis som Apollobilderna för snart ett halvt sekel sen, så man är ju lite tveksam på vad man skall tro på nuförtiden.
Nu får vi skåda otrolig stark sekretess kring ett vetenskapligt projekt som o andra sidan kunde ”vara helt öppen”.
Men så fungerar det ju inte i Kina…
Ett foto av Jorden från Månen torde vara knepigt att fejka så att astronomerna inte hittar några anomalier i det.
Jag vet inte säkert vad Kineserna har lyckats med hittills – att landa på Månen eller att fejka det, för någondera torde ju vara sanningen.
Det blir en intressant historia att följa med.
Några argument som står för fejkning: http://mediahoaxes.tumblr.com/post/70257419219/china-and-the-fake-moon-landing-would-anyone
GillaGilla
Det är naturligtvis inte rimligt att jämföra Kinas Yutu-månbilder med NASAs Apollobilder, för de var ju tagna med en normal filmkamera som hade klara optiska begränsningar.
Yutus bilder kompresseras med dator, så då har vi inte lika strikta begränsningar vad gäller tex exponeringstider och sånt som man har med film.
En klart fejkad Apollobild vore tex denna: http://www.nasa.gov/sites/default/files/images/511169main_Apollo14_lander_lgweb.jpg
Omöjligt at ta en bild mot ljus där bakgrunden och skuggfasaden år lika belysta.
En retucherad kollage av bilder med olika exponeringstider, enligt min uppfattning.
Vackert, men inte taget på månen.
GillaGilla
Rolf, eftersom du antagligen någon gång sett att månljus är starkt nog att få saker att kasta skuggor under fullmånenätter, vet du nog om du tänker efter att månens yta är väldigt reflekterande – det skickar tillbaka ungefär tio procent av ljuset som det tar emot. Med sådana vinklar hos solljuset som rådde under månlandningarna, kan man säga att ljuset FRÅN varje kvadrat-fot månyta motsvarade ungefär en 35-wattslampa. Är det då så underligt att även skuggsidorna av föremål blir synliga? Tag även med i beräkningarna att OCKSÅ YTORNA PÅ MÅNLANDAREN är reflektiva, särskilt guldfolien på nederdelen, men även överdelens aluminium – självklart reflekterar det ljuset från den omkringliggande månytan. En spegel blir inte svart bara för att den riktas bort från ljuskällan.
GillaGilla
Anton, dina antaganden är nog alldeles felaktiga.
Det är för det första vacuumtillstånd på Månen, alltså ingen reflekterande atmosfär som jämnar ut kontraster och belyser även skuggor lite grann likt här på Jorden.
Den omkringvarande månytan kan inte reflektera så mycket ljus in i skuggan som på bilden, även om månytan vore av kristall (jämför tex ren kristallsnö, för även då är skuggorna skuggor här på jorden).
Primära reflektionskällan mot skuggsidan är skuggan själv, som är rakt ”framför” landaren, och den är ju kolsvart, som i och för sig är konstigt, eftersom man undrar vart all reflektion från folierna hamnat.
Eftersom den horisontala månytan omkring bjuder på föga reflektioner mot den stående skuggsidan av landaren, så undrar man varifrån ljuset kommer, för någon ljuskälla måste det ju finnas för att skapa ett sådant foto.
Svaret är enkelt: Artificiellt ljus, antingen från blixt, strålkastare eller reflektor, eller en kombination av dessa. Även retushering kan ha gjorts, främst då skuggan på månytan.
Vi har att göra med skarpa optiska begränsningar som klart och tydligt säger oss att den bilden är omöjlig med de givna siffrorna.
Så enda förklaringen som förblir är att den bilden är nog fejkad in i det sista!
Otroligt slarveri av NASA med dessa Apollofoton.
Det vore retrospektivt tänkt nästan lättare att tro på månlandningarna som sanna om inte dessa töntiga bilder fanns på nätet. Vissa av dem är direkt absurda i sin omöjlighet.
Här en länk om hur skuggorna torde te sig i Apollobilderna.
Lite grova tag och grovt språk, men annars sakligt.
GillaGilla
Rolf, jag kan förstås inte övertyga dig, men jag håller absolut inte med. Vakuum har ingenting med saken att göra; bilderna saknar knappast kontrast. Måndammet har ganska speciella reflektiva egenskaper, till stor del beroende på de små små glaskulor som är en del av sammansättningen – de ger till exempel upphov till ”Heiligenschein” och orsakar att månytan på många foton ser ljusare ut ”i mitten” och mörkare utåt kanterna och mot horisonten (observera att flera områden på bilden du länkade till faktiskt lyser vitt fastän måndammet annars beskrivs som i princip svart) – men kan förstås inte nå nedåt till skuggan som kastas på marken.
MEN på just den här bilden tycker åtminstone jag att det är tydligt att främsta orsaken till att så mycket av landarens skuggsida syns är just att den själv är reflekterande – de flesta av sidorna på landarens former, inklusive den veckade strukturen på guldfolien, är INTE riktade just mot skuggan på marken utan utåt andra delar av marken, och reflekterar självklart ljuset som kommer därifrån.
Jag räknar förstås inte med att övertyga dig, men det är kanske bäst att inte heller du räknar med att kunna övertyga alla… 😉
GillaGilla
Det går inte så bra för Jade-roboten på Månen, eller var den nu egentligen är…
http://www.scmp.com/news/china/article/1414534/jade-rabbit-moon-rover-may-be-beyond-repair-state-media-hints
GillaGilla
Så, PR-tokiga Kina skulle fejka att deras fejkade månsond får tekniska problem redan efter några veckor? Mmm-hmm. Och i samarbete med USA också, med tanke på att LRO har fotograferat både landaren och rovern. Mmm-hmm.
GillaGilla
Mmm-hmm, ja, sannerligen frågar man sig, skulle det kunna vara möjligt att hela Kina-månhistorien vore fejkad?
Enligt mig är svaret: Ja.
USA-Kina rymdförhållandet går vise vägar såtillvida att Kinas Chang’e II Mån-sond bjöd på bevismaterial för NASAs Apollolandningar (sk third-party evidence http://en.wikipedia.org/wiki/Third-party_evidence_for_Apollo_Moon_landings ), och nu är det som sagt USAs tur att returnera den tjänsten.
Möjligtvis har Kina lyckats med sin Månlandning, men datan som de bjuder på beträffande detta är som sagt inte varken så gästvänligt och övertygande som man skulle ha väntat sig om det är en succe´ som gäller.
Personligen skulle jag investera eventuella vadpengar på att det är frågan om fejk av större eller mindre skala…
GillaGilla
Ja, jag antar att det är så man måste tänka om man ska få ihop konspirationspusslet…
GillaGilla
Rolf: Snudd på allt vi höra i medierna är båg. Vi lever i en förljugen värld. Det gäller att hålla i sig och gilla läget! Vad annat kan vi göra? 😛
GillaGilla
Helena, tycker du att du är bättre vad det gäller att sprida båg eller inte? Inte för att jämföra din personliga blogg med ”medierna”, men bryr du dig inte om huruvida det du sprider är båg eller inte?
GillaGilla
Anton: Jag försöker i alla fall leta efter sanningen! 😛 Sanningen spells ofta money! Jag tjänar inget på mina ord!
GillaGilla