Den häktade för den grova våldtäkten på den 8-åriga flickan i Billdal har själv flera barn

Uppdatering: Anders Eriksson dömd för den grova våldtäkten.

När karma biter en där bak! Pappan skendränkte sonen när han var nio år. Senare kom sonen in i brottsregistret och hans DNA passade in på våldtäktsmannen i Billdal som visade sig vara sonens pappa.

”Vi trodde att det fanns ett skyddsnät när något sådant här grymt hände. Men vi fick kämpa själva och ingen tog på sig ansvaret för att upplysa oss om till exempel brottsofferjourens existens eller våra rättigheter.”

Vi får hoppas att flickan som nu blivit 32 år får ett stort skadestånd! 

Mannen som sitter häktad för barnvåldtäkten i Billdal sitter där tack vare ny teknik. Efter 24 år trodde Anders Eriksson – skriven i Sjötofta –  att det var grönt. Och nästa år skulle det hela bli preskriberat. Nu sitter han där. Frågan är hur man är funtad när man går på en liten flicka och försöker slita sönder hennes underliv med sin lem! En liten flicka flicka på åtta år som är på väg hem från skolan på sin cykel den 14 september 1995.
”Med ena handen håller han för hennes mun. Med den andra handens knytnäve slår han henne i huvudet. Så hårt att cykelhjälmen går sönder. Sedan drar han upp henne och springer längre in i skogen med henne. Där misshandlar han henne, tar strypgrepp på henne och våldtar henne. Den lilla flickan är övertygad om att hon ska dö.
Trots att det gör så fruktansvärt ont försöker hon spela död för att få mannen att sluta slå och göra henne illa. Plötsligt upphör slagen – och han är borta. En anställd i skolan ser en stund senare från sin bil flickan stå vid en busshållplats, blodig och endast iklädd en söndersliten t-tröja. Hon vill bara hem till mamma. Men samma eftermiddag sövs hon och opereras. Hennes skalle är spräckt och hennes underliv söndertrasat.”

Denna Anders Eriksson har själv åtta barn med tre olika kvinnor. Hans första barn – en flicka – är bara ett år yngre än offret i Billdal. Anders Eriksson kallades till topsning men höll sig undan en vecka. Hittades på en annan ort efter en vecka. Han höll sig undan. Anledningen till att man ville topsa honom var att en av hans sju söner fanns i familjeregistret p g a brottslig verksamhet. Vilken tur att det blev en ny lag i år som möjliggjorde denna spårning bland släktingar och familjer i DNA-registret.

Levde som vanlig familjefar
Några år innan 1995 hade den nu misstänkte 58-åringen träffat den kvinna som skulle bli hans andra hustru. I dag – när hon chockad nås av nyheten att hennes exmake gripits, misstänkt för att våldtagit den lilla flickan – kan hon inte påminna sig något särskilt från den tiden. Men jo, visst hade han en skinnjacka, eller rättare sagt en jacka i fuskskinn, som såg ut som riktigt skinn (åttaåringen hade berättat att mannen hade en skinnjacka).

Denna kvinna är omgift och lever ett ordnat liv med ett bra jobb.
De fick flera barn tillsammans – redan tidigare hade de barn på varsitt håll. I mitten av 2000-talet skiljde de sig och har delad vårdnad om barnen. Några år efter skilsmässan greps och häktades mannen för att ha misshandlat sin egen son. En dag i skolan avslöjade sonen att hans pappa slog honom och att han inte ville åka dit. Hos polisen rullades pojkens historia upp. Pojken var då nio år. I videoförhör berättade han hur hans pappa hade tryckt ned hans huvud under vattnet i badkaret och flera gånger satt sig på hans kropp och huvud. Han drog honom i håret och örat.

Om jag, som inte ens känner brottsoffret, känner en sådan stor lättnad idag så undrar man ju hur hon ska känna sig. När kvinnan fick höra att mannen gripits rös hon.  Idag är hon 32 år. När man läser om hennes skador och vad han gjorde med henne så blir man hatisk. Den här våldtäkten måste vara något av det grövsta man hört om. En liten flicka! Ett helgerån! Att han är dömd för misshandel av sitt eget barn får en att undra om  han spridit skräck i familjen och omgivningen i många år.

Från flashback: ”Vill ABSOLUT INTE att offrets identitet ska röjas, men det vore intressant att veta hur man jobbar med någon som blivit utsatt för detta så att den personen förhoppningsvis kan komma tillbaka till ett så ”normalt” liv som möjligt. Går det? Har själv barn som är minderåriga, och bara tanken på att det skulle hända dem något är alldeles för hemskt för att ens tänka färdigt.”
Denna man har flyttat elva gånger sen 1990. Bara det är ju mysko! Hur hinner man med sånt. Han har bott i Sjötofta sen 2017. Där levde han ensam. Senaste skilsmässan juli 2017.
Brottsoffer och deras familj får dom någon hjälp? Eller är det som det ofta sägs i Sverige att man mer daltar med förövarna. Detta är ett utdrag ur en artikel i Aftonbladet 1999-01-17 Författare: Sventelius Anna Lena Journalist
”I den här skogen våldtogs Gunillas och Tomas åttaåriga dotter Malin. En rå och brutal våldtäkt.”

I dag är det tre år sedan våldtäkten. Våldtäkten. Inte olyckan eller händelsen.
– Det var en våldtäkt. Det får aldrig bli något annat och sopas under mattan.
Det är vi noga med, säger Malins pappa Tomas.
Sedan våldtäkten är ingenting sig likt längre. Allting handlar om före och efter, ungefär som tideräkningen när man får barn.
Hur ska Malin kunna lita på vuxna efter det här? Vuxna män? Hur ska det gå när hon kommer i puberteten? Ingen vet. I dag är Malin en elvaåring som utåt sett verkar glad och trygg. Och som är duktig i handboll. Men samtidigt en elvaåring som inte ensam kan gå till äppelträdet tio meter ut i familjens trädgård. Och som fortfarande sover tillsammans med mamma Gunilla. I hennes säng eller nedanför på en madrass. En elvaåring som inte kan gå eller cykla till eller från skolan ensam och som måste ha mamma Gunilla med sig på handbollsträningarna. För Malins och familjens skull var Gunilla tvungen att säga upp sig från jobbet som säljare.
– Att jobba fungerade inte. Malin klarade inte av att vara ensam. Jag var tvungen att vara med henne dygnet runt.
– Hennes behov av närhet och trygghet är fortfarande enormt stort. Rädslan för att han ska återkomma finns hela tiden och hon kan fortfarande inte vara ensam, säger Gunilla.
– Handbollen har varit räddningen för Malin. Där får hon lära sig att man tar hårt i henne och tacklar henne. I början hade hon svårt med kramar och känslan av att vara fasthållen. Vi fick träna henne. Våldtäkten har slitit hårt på familjen, ekonomin och äktenskapet. Förhör, en hel låda med förundersökningar, videokonfrontationer, aggressioner. Det tär. Och det hopplösa att våldtäktsmannen fortfarande går fri någonstans därute. Gunilla och Tomas känner sig svikna av samhället, polisen, psykologer och krisgruppen på sjukhuset.
– Eftersom brottet var så brutalt trodde alla instanser att någon annan informerat oss om vad vi hade rätt till och vart vi kunde vända oss, säger Gunilla.
De trodde att polisen skulle informera dem löpande om utredningen. Men efter förhöret med Malin hörde de inte av polisen på en och en halv månad. När Gunilla ringde fick hon höra att ”de som inte var insatta kunde inte förstå polisens
arbete” och ”av spaningstekniska skäl kunde polisen inte säga något”.
– Det kändes absurt. Det var ju vår familj och vår Malin som hade blivit våldtagen, säger Gunilla.
– Polisen är säkert jätteduktig ute på fältet, men alla poliser kan inte ta hand om brottsoffer. En polis hotade mig med att han skulle lägga ner förundersökningen om jag var för påstridig. Han hade ju faktiskt tre mord och en annan våldtäkt också på sitt skrivbord. Och dessutom skulle han ha semester, berättar Gunilla.
– Vi trodde att det fanns ett skyddsnät när något sådant här grymt hände. Men vi fick kämpa själva och ingen tog på sig ansvaret för att upplysa oss om till exempel brottsofferjourens existens eller våra rättigheter.
– Eller snarare avsaknaden av rättigheter, lägger hon till.
Gunilla och Tomas har kämpat. De har utfäst en belöning på 50 000 kronor till den som kommer med tips som leder till gripandet av våldtäktsmannnen. De har själva satt upp lappar med våldtäktsmannens signalement i hela Göteborg och med
hjälp av direktreklam har de delat ut 5 000 efterlysningar i brevlådorna runt omkring Billdal.
– Men ibland orkar vi inte. Energin tar slut. Och tankarna mal. Ingen bryr sig. Bara vi. Denna fruktansvärda känsla av vanmakt, maktlöshet och förtvivlan. Polis, media, skola, kyrka, politiker. De bara sopar undan det som hänt, säger Gunilla.
De börjar ge upp hoppet om att polisen ska hitta honom. Om polisen mot all förmodan skulle hitta honom vad skulle Gunilla göra då? Skulle hon vilja se honom? Prata med honom? Eller slå honom? Hon vet inte.
– En kort tid efteråt sa jag till polisen att jag skulle skära snoppen av honom om jag träffade honom. De två poliserna förstod precis.
– Den ena sa att hon skulle hjälpa till att hålla honom. Och den andra sa att hon skulle titta åt ett annat håll.” Fotnot: Malin heter egentligen något annat.

Hur kan en man som själv har åtta barn med tre fruar göra något så hemskt. Och sen leva med det. Han måste vara rakt av ond. De senaste fyra åren har han haft en inkomst på runt 200 000. Han måste ju vara någorlunda normal. Fast alla flyttar indikerar att han vill fly från något. Det är många brott som kanske får sin upplösning och förklaring i och med att denna man nu fångats. Vi får se vad nya sökningar i DN-registren kan ge för utfall.

Fakta:
Det finns tre register för DNA-prov. I Spårregistret registreras DNA-profiler från spår som säkrats i samband med brottsutredning och som inte kan kopplas till en person. I Utredningsregistret registreras prov från personer som är skäligen misstänkta för brott som man kan dömas till fängelse för, (och det kan man för de flesta brott, även snatteri) och i DNA-registret registreras DNA-profiler från personer som dömts till annan påföljd än böter, exempelvis fängelse eller villkorlig dom. Personer som frivilligt lämnat prov i ett ärende och som inte är misstänkta för något brott registreras inte i något register, utan jämförs bara med spår i det aktuella ärendet.

När karma biter en där bak! Pappan skendränkte sonen när han var nio år. Senare kom sonen in i brottsregistret och hans DNA passade in på våldtäktsmannen i Billdal som visade sig vara hans pappa.

Anders Eriksson heter även denna man:
– En person med en så stark geografisk koppling och en sådan våldsbenägenhet kommer vi självklart att titta på, säger Anders Eriksson, chef för Kalla fall-gruppen i Polisregion Väst, i SVT:s ”Veckans brott”.

Länk till häktningsframställan:
https://minfil.com/Lbw6J3v0b6/G_tebo…RAMST_LLAN_PDF

……..