Godnatt och ajöss, Amerika! Ett Mellanöstern utan Washington är precis vad världen behöver

Tips från min vän Lasse! En salva från Philip Giraldi. Han var tidigare anställd som specialist på kontraterrorism inom den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Publicerat 29 mars 2012.

USA befinner sig i en djup tillbakagång och det senaste årtiondets amerikanska engagemang i Mellanöstern har varit en katastrof utan dess like. När USA nu tvingas lämna med svansen mellan benen kommer regionen vara i mycket sämre skick än när man anlände. Men det amerikanska tillbakadragandet ger på sikt en möjlighet för länderna i Mellanöstern att ta itu med sina egna problem. Det hävdar den före detta CIA-specialisten Philip Giraldi.
Det är intressant att notera hur väl det amerikanska folket har tagit emot imperialismen. I slutet av förra året kastades USA ut ur Irak efter att ha spenderat biljoner dollar och kostat hundratusentals irakier och amerikaner livet. Al-Qaida, som inte existerade i Irak när USA anlände, har den senaste tiden varit ansvariga för bombattentat som dödat hundratals irakier, varav de flesta civila. Som ett resultat av den klumpiga amerikanska interventionen är Iraks närmaste vän nu inte USA, utan Iran.

Förskräckt över den amerikanska militärens överträdelser har Afghanistans president Hamid Karzai följt samma exempel. Till att börja med har han krävt att de amerikanska trupperna begränsas till sina baser, ett drag som skulle innebära att den amerikanska närvaron i Afghanistan mycket väl kan avslutas med kort varsel efter förlusten av ytterligare biljoner dollar samt tiotusentals koalitionssoldater och afghanska civila. Även om Karzai accepterar en fortsatt amerikansk närvaro, mer kontrollerad av hans egen ”suveräna” regering, är resultatet oundvikligt, och det enda som saknas nu är ett konkret datum för tillbakadragandet.

Samtidigt diskuterar parlamentet i grannlandet Pakistan att avsluta allt samarbete med USA på grund av den pågående drönarkampanjen som, enligt det invanda mönstret, framför allt dödar civila. Pakistan är en kärnvapenmakt som faktiskt har riktiga terrorister som strövar omkring i stamregionerna. När Pakistan inte längre är med i spelet blir det fullkomligt klart att USA:s politik de senaste 11 åren varit ett kapitalt misslyckande och att man lämnar Centralasien i ett mycket sämre skick än när den amerikanska armén och CIA först anlände.

Hur kan en så stor nation, med sådana enorma underrättelse- och diplomatiska resurser, vara så tondöv och så otroligt korkad? En artikel i förra veckans Washington Post är en perfekt illustration av hur ytterst futtig Obamaadministrationens utrikespolitik är. Så här börjar artikeln:

”När president Obama levererade sitt årliga budskap till det iranska folket på tisdagen använde han ett betydligt mer konfrontativt tonläge än vanligt. Han sade att han kommer att söka vägar för att bryta igenom den elektroniska ridå som Teheran har skapat för Internet och andra former av kommunikation. ‘Jag vill att det iranska folket ska veta att Amerika söker dialog för att höra era synpunkter och förstå era ambitioner,’ sade Obama i sitt uttalande under Nowruz, den persiska nyåret. ‘USA kommer att fortsätta uppmärksamma den elektroniska ridå som just nu isolerar det iranska folket från världen’, tillade han. ‘Och vi hoppas att andra kommer att ansluta sig för att ge en grundläggande frihet till det iranska folket. Frihet att kommunicera med varandra och sina medmänniskor’. Sedan sitt tillträde har Obama använt Nowruz för att tala direkt till iranierna i ett försök att skapa en dialog mellan USA och den islamiska republiken.”

Tråkigt nog är det inte det iranska folket som kontrollerar Irans utrikespolitik, utan deras regering. President Obamas bekymmer över deras strävan är en lika stor bluff som hans påstådda önskan att skapa en genuint självständig stat åt palestinierna. Förstår han verkligen vad som pågår i Iran eller riktar han sig i själva verket till en inhemsk publik? Och att tala om internetfrihet är ett uttryck för yppersta hyckleri med tanke på att det inte finns något land som lägger sig så mycket i cyberrymden än Amerikas förenta stater. Och ett mer lättillgängligt internet hindrar inte marschen mot krig, särskilt inte vid en tidpunkt när både israelerna och kongressen verkar vara inställda på en våldsam konfrontation alldeles oavsett vad Iran gör. Vita huset är totalt ovilligt att tala direkt med de ledare och tjänstemän som faktiskt kan göra skillnad eftersom Obama planerar att bli omvald och därför inte tänker trassla till det med Israellobbyn. Det innebär att ingenting kommer att hända i år, såvida inte Israel bestämmer sig för att släppa den första bomben. ”Inget krig, ingen fred” är just vad administrationen önskar.

Vem, förutom den skock utrikespolitiska experter som omger de tre ledande republikanska presidentkandidaterna som alla dreglar efter krig, kan förneka att Amerika befinner sig i en djup tillbakagång? Om allmänt pålitliga klientstater som Irak och Afghanistan kan uppbringa tillräckligt med mod för att dumpa Obama så kan vem som helst göra detsamma. Faktum är att andra borde göra just detta, och följa egyptiernas exempel när de fängslade det gamla vanliga gänget av National Endowment for Democracy-aktivister som har för avsikt att exportera det amerikanska statsskicket till resten av världen. Den ryske presidenten Vladimir Putin borde nog göra som egypterna och fråga sig varför så många amerikanska och europeiska NGO:er springer omkring i hans land och berättar för hans folk vilken typ av pastellfärggsrevolution de behöver genomföra för att rösta bort honom. Amerikansk demokrati är tydligen precis vad världen behöver, att döma av justitieminister Eric Holder, när han rationaliserar bort bombningar av civila och beskriver drönarkrigföringens finesser. Och så har vi National Defense Authorization Act med dess förkunnande att hela världen är ett slagfält och att vem som helst kan räknas som fiendekombattant. Eller Vita husets senaste exekutiva order som tillåter regeringen att ta kontroll över alla nationella resurser i ett krisläge. Och vem bestämmer när det är kris? Vita huset, förstås!

När alla till slut inser att de inte längre är beroende av det som förra utrikesministern Madeleine Albright kallade ”den nödvändiga nationen” som ”ser långt” kommer de att kunna ta de nödvändiga stegen för att sopa rent i eget hus. Ett Mellanöstern utan Washingtons inblandning skulle innebära att Israel och dess grannar faktiskt skulle bli tvungna att prata med varandra och skapa en överenskommelse. Afghaner och pakistanier skulle bli tvungna att reda ut sina konflikter. Iran kanske rent av bestämmer sig för att ingen längre hotar dem och släpper något av sin paranoia. Samma sak med Nordkorea. Amerikaner skulle kunna återgå till att göra det de brukade vara väldigt bra på: att tillverka saker, att vara uppfinningsrika och inkluderande och leva anständigt utan att behöva invadera någon eller säga åt andra regeringar hur de ska bete sig. Det skulle bli ajöss med alla de saker vi inte behöver och ”godnatt, Amerika”, slutligen i en god bemärkelse.

PHILIP GIRALDI

Driver numera organisationen Council for the National Interest, kommenterar i tv och skriver kolumner för The American Conservative och Antiwar.com.

DN DN DN DN SvD SvD SvD SvD

…….