Palme i ett annat ljus! U-båtarna kom från väst!

Los Angeles klass attackubåt US Navy (se länk nedan).

Brage Norin – fysiker, forskare och kinakännare – skriver om mordet på Olof Palme och på u-båtsjakten i Hårsfjärden. 

Det är ytterst ovanligt att statsministrar i europeiska länder mördas. I de nordiska länderna Finland, Sverige, Norge, Danmark och Island – har det i modern tid endast inträffat en enda gång – mordet på Olof Palme. Den enda brittiska premiärminister i historien som mördats är Spencer Perceval. Han innehade posten fram till 1812.

Varför mördades just Sveriges statsminister Olof Palme? Hade han skaffat sig farliga fiender? Svaret är som vi alla känner till – JA. Han hade som enda statsminister i västvärlden tagit en tydlig ställning mot USA:s krig i Vietnam. Han deltog i en demonstration i Stockholm mot USA:s krig tillsammans med Nordvietnams ambassadör. Hans välkända ord ”satans mördare” hamnade inte i god jord. Orden väckte hat hos dem som sympatiserade med USA.

Den 30:e april 1975 befriades södra Vietnam och kriget var över. Över hela världen jublade många miljoner människor och Olof Palme hyllades internationellt för sitt rakryggade ställningstagande mot kriget. Sverige hade fått en röst som hördes i världen, men vår stora – lilla – statsminister var kontroversiell. Av någon anledning väckte Palme mycket starka känslor. Han lyckades skapa känslomässiga reaktioner över hela skalan – från varm beundran till blankt hat. En motreaktion mot Palme var att vänta. Efter några år dök ett lämpligt tillfälle upp.

I oktober 1981 körde en sovjetisk ubåt U137 upp på land i skärgården utanför Karlskrona. Alla experter på ubåtsspionage vet att den sovjetiska ubåten var ytterst olämplig för spionage på grunt vatten. Ingen har kunnat ifrågasätta detta faktum. Det dröjde inte länge efter denna
händelse innan svenska farvatten längs hela kusten utsattes för intrång av främmande ubåtar.

Var det ett systematiskt sovjetiskt ubåtsintrång?
Historien har redan gett oss svaret. Det var inte sovjetiska ubåtar som kränkte svenskt vatten. Skulle det vara sovjetiska ubåtar skulle detta redan ha bekräftats av före detta sovjetiska politiker och militärer. Nästan allt som hände under Sovjetunionens fall har publicerats offentligt. Många nyckelpersoner har berättat sin historia om denna historiska period. Mängder av information som i detalj berättar om unionens upplösning har skrivits. Något systematiskt sovjetiskt ubåtsintrång i svenska farvatten har aldrig ägt rum. Historiens svar har lagts på bordet.

Ännu ett tungt historiskt bevis har mognat fram. När Sovjetunionen hade fallit och det kalla kriget äntligen var över, ökade öppenheten om händelserna före sovjetimperiets upplösning även i väst. I ett SVT-program i maj 2000 bekräftade den brittiske marinministern Sir Keith Speed att britterna regelbundet gått in i svenska farvatten under 80-talet. Enligt Speed skedde detta vid en överenskommen tidpunkt men platsen behövde aldrig meddelas i förväg! Så var överenskommelsen. Den amerikanska försvarsministern Caspar Weinberger bekräftade att även amerikanska ubåtar regelbundet gått in i svenska vatten under 80-talet – med svenskt militärt godkännande. Bevisen att det var Nato-ubåtar som regelbundet hade övat i svenska vatten lades öppet på bordet! Både Speed och Weinberger var stolta över det marina samarbetet med Sverige. De hade båda glömt att detta var extremt kontroversiellt i vårt land.

Ett regelbundet intrång av Nato-ubåtar på svenskt vatten ägde således rum. Varje observation skapade en massmedial storm. Folk såg ubåtar överallt och massmedia kokade av spekulationer. Ubåtsjakterna blev en oemotståndlig dramatik. Flera ledande konservativa politiker och en serie höga säkerhetsofficerare och militärer anklagade Sovjetunionen för att hota svenskt territorium. Olof Palmes tveksamhet om det verkligen var sovjetiska ubåtar som kränkte svenska farvatten väckte allt våldsammare hat. Kritiken spårade till slut ur totalt och snart utmålades Palme som en potentiell landsförrädare.
En grupp höga marinofficerare berättade i november 1985 i en intervju i Svenska Dagbladet att de inte längre litade på Sveriges statsminister. En sådan enastående händelse har inte ägt rum i modern svensk historia. Om vårt lands statsminister inte är pålitlig i sina relationer med främmande makt är han naturligtvis en nationell fara. I två stora artiklar i Svenska Dagbladet varnade kommendörkapten Hans von Hofsten i januari 1986 för att Sverige kunde bli en sovjetrepublik – förrän någon anade det. Massmediadrevet mot Olof Palme hade nått sin absoluta höjdpunkt. Vår statsminister utmålades öppet som en nationell säkerhetsrisk. Fem veckor senare den 28:e februari 1986 sköts Palme – en dryg månad före hans planerade Moskvaresa.

Mordkomplotten mot Olof Palme kommer snart att avslöjas
Sveriges mest kända kriminolog professor Leif G W Persson har nyss tagit upp frågan om palmemordet i en uppmärksammad kriminalserie i TV. Han berättade öppet om det intensiva palmehat som flödade i vissa politiska kretsar i vårt land vid denna tid. Han beskrev situationen så rakt på sak att lyssnarna studsade.

Vissa poliser i några polisdistrikt i Stockholm övningssköt regelbundet på bilder av vårt lands statsminister – Olof Palme. Ingen har ifrågasatt hans uttalande eftersom han berättade sanningen. Han beskrev den så kallade palmeutredningen som ett skämt. Han erbjöd sig helt öppet i TV-programmet att under sekretess ta emot erkännanden från personer som var inblandade i dådet. Mycket ska man höra innan öronen faller av. Leif G W Persson golvade oss alla.

Boken ”Nationens Intresse” av Lars Borgnäs (Nordstedts Förlag 2011), innehåller mängder av komprometterande information om en hel serie av personer som fortfarande är i livet eller ännu är yrkesverksamma i vårt land. Borgnäs är extremt noggrann med alla fakta. Vi måste inse den smärtsamma sanningen att vi själva har ett elfte-september-dåd som bör utredas. Sverige måste tillsätta en sanningskommission med samma etiska målsättning som den kom-mission Nelson Mandela tillsatte i Sydafrika. Det finns ingen annan väg. Vi måste förlåta det hat som var den egentliga orsaken till Olof Palmes död. Vi bör göra det så snart som möjligt.

Hur var det då med Christer Petterson?
I Perssons uppmärksammade TV-program om Palmemordet berättade han att Christer Petterson enligt flera vittnen var så berusad att han hade stannat kvar vid mordplatsen och ”gjort vågen” om han skjutit Palme. Om Leif G W Persson berättar detta inför hela svenska folket lär det med stor sannolikhet vara sant. Det spelar ingen roll om man anklagar en människa som sjunkit ned i spritens träsk eller om man anklagar en frisk människa för något brott som man inte begått – det är lika allvarligt. Det är en skam för hela svenska folket att vidmakthålla en lögn om en människa som havererat socialt.

Många har redan tagit bladet från munnen
Den före detta socialdemokratiska statsministern Ingvar Carlsson har ett ovanligt stort förtroendekapital i alla politiska läger i Sverige. Det är intressant att ta del av hans memoarer ”Ur skuggan av Olof Palme” (1999). Ingvar Carlsson redogör i boken för sina möten med de Sovjetiska ledarna. President Michail Gorbatjov dementerade 1986 i mycket irriterade ordalag att Sovjetunionen hade något med ubåtskränkningarna att göra. Året därpå när Sovjets premiärministern Rysjkov besökte Stockholm yttrade han ”tillintetgör dessa undervattensfarkoster om ni så önskar det. Det är er sak och har ingen som helst betydelse för oss” skriver Ingvar Carlsson i sin bok. Gorbatjov som under senare år pratat ut om allting vidhåller sitt påstående.

”Varför stiger ingen matros fram och säger: Jo, jag var med i en av ubåtarna i vattnen vid Hårsfjärden?” skriver Ingvar Carlsson i boken. Det är en klok fråga. Hade sovjetiska ubå-
tar regelbundet gått in i Svenska farvatten hade många matroser berättat sanningen öppet. En skriftlig ”bokbekännelse” skulle självklart ge författaren en mycket god ekonomi.

Hur reagerade USA inför den svenska marinens massmediakampanj att Sovjetiska ubåtar regelbundet kränkte svenskt territorium? USA agerade försiktigt eftersom risken att Nato-ubåtar skulle avslöjas på svenskt territorialvatten var stor. Den svenska stjärndiplomaten Sverker Åström skrev i en rapport ”USA intog en påtagligt passiv attityd till uppgifterna
att sovjetiska ubåtar fanns i svenska vatten” Om USA verkligen trott på detta hade det naturligtvis blivit en dramatisk reaktion från amerikansk sida – men de visste bättre.

Vår tidigare finansminster Kjell-Olof Feldt har också känt sig manad att ta till orda i frågan om Olof Palmes död. I en krönika i Dagens Nyheter 17:e augusti 1995 under rubriken ”Vem lita på – om inte sina egna?” skriver Feldt ”Jag inser det oerhörda i att ens antyda att svenska poliser kanske på högsta nivå, skulle ha deltagit i en komplott för att mörda landets statsminister”. Senare i artikel: ”Men boken Inuti Labyrinten har tvingat mig att börja fundera över om min tillit till myndigheters lojalitet mot sin egen stat är så välgrundad som jag vill tro.” Därmed hade Kjell-Olof Feldt lättat sitt hjärta. Han gjorde det modigt och rakryggat.

En svensk polis ”på högsta nivå” länspolismästare Hans Holmér, uttalade sig i Dagens Ny-heter 28 augusti 1986 på följande sätt: ”Om sanningen om mordet på Olof Palme kommer fram, så kommer den att skaka Sverige i sina grundvalar.” Den bisarra sanningen att sanningen måste mörkas – slank ur honom.

Lisbeth Palme
Hon hade förlorat sin älskade make. Hon hade själv rispats av det andra skottet som gick genom hennes ytterkläder – ett par centimeter från ryggraden. Hon var omskakat ända in i märgen och hon var mor. Hon var också väl medveten om att den så kallade Palmeutredningen gjorde sitt yttersta för att mörka alla polisspår. Hon gjorde naturligtvis vad som förväntades av henne. Hon hade fått betala det ultimata priset – hon hade lidit mera än nog.

Den 14:e december 1988, nästan tre år efter mordet på sin make, fick hon se en videofilm med tolv uppställda män. Ingen banduppspelning ägde rum vid detta tillfälle tvärtemot gällande praxis. Det helt otroliga var att en av åklagarna i förväg hade informerat Lisbeth att den misstänkte var alkoholist. Det första hon sa enligt åklagarnas minnesanteckningar var: ”Det ser man väl vem som är alkoholist”. Lisbeth Palme fick spela med i en motbjudande rättslig fars.

I Lars Borgnäs bok ”Nationens Intresse” skriver han: ”Mina samtal genom åren med en lång rad socialdemokrater har visat att det uppstod ett samförstånd om att inte tvivla på Lisbeth Palmes utpekande. Man kunde inte ifrågasätta hennes utsaga, eller ville inte”. Sanningen är nog den att man inte ville – och detta skedde i nationens intresse precis som Borgnäs skriver.

Rysk vodka höll på att orsaka ännu en pinsam grundstötning.
Nyss inträffade en historisk incident som väcker obehagliga minnen från Karlskrona till liv. Under våren 2012 var ännu en rysk grundstötning på gång. Denna gång var danskt territorium nära att bli påkört av ett stort ryskt fartyg. Den danska kustbevakningen lyckades väcka förste styrman ombord och grundstötningen kunde undvikas. Kaptenen var enligt pressen alltför berusad för att kunna väckas. Att köra en båt/ubåt rakt upp på land klarar man bara ”i fyllan”.

Ett typiskt fall – Törefjärden
Under sommaren 1987 bröt ubåtshysterin ut även i Norrbotten. I Törefjärden gjordes ubåts-observationer och en så kallad ubåtsskyddsoperation sattes igång. Motorljud, oljefläckar, utslag på ekolod, ”luftuppkok”, värnpliktiga som rapporterade om grodmän vid stränderna
– försvaret hade mycket att rapportera. Alla ingredienser fanns med.

Mitt under ubåtsjakten hände något märkligt. Dåvarande chefredaktören på NSD Lars Lind-berg blev uppkallad till militärbefälhavaren i Boden. Hör och häpna – mot ett löfte om att inte skriva om denna märkliga inbjudan fick Lindberg och ett antal mediechefer se ett fotografi som föreställde en ubåt djupt inne i hamninloppet vid Töre hamn. Föremålet var cigarrformat och omgivningen var lätt att identifiera. Byggnader som fanns i hamnområdet i Töre syntes tydligt på bilden uppger Lindberg i en artikel publicerad i NSD den 27:e april 2011.

Lars Lindberg är numera pensionär. 24 år efter dessa händelser bröt han sitt tystnadslöfte och valde att publicera vad som hände. I artikeln framför han sin uppfattning att många ljuger om ubåtsjakten och att han därför inte känner sig bunden av sitt tystnadslöfte. Han hoppas att han därigenom bidrar till att lägga ännu en pusselbit till en sann svensk nutidshistoria.

Citat ur artikeln: Det är bara att erkänna, jag blev övertygad efter att ha sett bilden. Jag skrev en krönika i tidningen om att mina tvivel hade skingrats (om att det verkligen rörde sig om en ubåt i Töre hamn), men jag kunde ju inte berätta varför.

Militärbefälhavaren var också övertygad om att det var ett ubåtsintrång i Törefjärden och han begjorde att kustflottans speciella ubåtsstyrka skulle skickas upp – men nekades av ÖB!
Fyra år senare avslöjades en hårresande sanning. I en kommissionsrapport 2001 ges förklaringen till varför ÖB nekade. Han hade gett hela ubåtsstyrkan semester samtidigt.
”Det låter minst sagt mystiskt” säger Lars Lindberg. Lindbergs slutsats är att man medvetet släppte ut ubåten från Bottenviken. ”Kanske hade ÖB insikt om det och ville inte att USA skulle tappa ansiktet” skriver Lindberg.

Professor Ola Tunander vid fredsforskningsinstitutet Prio i Oslo har genomfört en mycket omfattande research om dessa ubåtar. Hans slutsats – ”mest troligt var det ubåtar från väst”.

Vad som hände under 80-talet är ju redan bekräftat av den brittiske marinministern Keith Speed och den amerikanske försvarsministern Caspar Weinberger. Natoubåtar övade i svenska farvatten på överenskomna tidpunkter och med militärens godkännande. De behövde inte uppge platsen i förväg och vårt ubåtsförsvar måste naturligtvis få semester vid dessa övningar.

Massmediadrevet mot Olof Palme, anklagelserna om att han spelade under täcket med Sovjetunionen, att han var en nationell säkerhetsrisk och slutligen mordkomplotten mot Olof Palme – hela konspirationen mot vår egen statsminister byggde på dessa regelbundna besök av ubåtar från Nato – som påstods komma från Sovjetunionen.

Sven Olof Joachim Palme, född 30 januari 1927 i Stockholm, död (mördad) 28 februari 1986.

Hur många var på något sätt inblandade i justitiemordet på Olof Palme?
Hur många deltog aktivt i mordkomplotten? Hur många kände till eller anade att Palme skulle mördas? Vi har bara ett val. Vi måste preskribera brottet och inrätta någon form av sanningsforum där folk får tala ut eller kanske till och med be om förlåtelse. När vi blir äldre blir vi ödmjukare. När vi ligger på dödsbädden ber vi om förlåtelse. Det finns säkerligen hundratals personer i Sverige som skulle må mycket bättre om ett sådant sanningsforum inrättades.

Vårt rättsväsende kan inte hantera frågan om Palmemordet.
Varför har allt utredningsarbete gång på gång på gång styrts undan från det enda spår som leder åt rätt håll – det så kallade polisspåret?  Den bistra sanningen är att detta spår leder in i den svenska statsapparaten. Det leder in i SÄPO, det leder in till höga chefer inom militär och polisväsende och det leder med stor sannolikhet till säkerhetstjänster i flera Natoländer.

Vårt rättsväsende kan inte hantera sådana frågor. Den nye socialdemokratiska partiordföranden Ingvar Carlsson som efterträdde Olof Palme, ringde några dagar efter mordet till opposi-tionsledaren Ulf Adelsohn (ordförande moderata samlingspartiet) och sa ” … när nu detta hänt hade det varit bättre om det varit en enstaka vettvilling. Men det verkar mycket väl planerat under lång tid. Det är tecken på att det finns en grupp som inte drar sig för något för att skada det svenska samhället”. Detta berättar Ulf Adelsohn i sina memoarer.

Kjell-Olof Feldts krönika i Dagens Nyheter ”Vem lita på – om inte sina egna” är ett enda djupt beklagande. Vi kan tyvärr ingenting göra om vi inte kan lita på våra ”egna”. När löntagarfonderna diskuterades såg Feldt till att skriva en dikt ”Löntagarfonderna är en djävla skit …”. Hans avsikt var att journalister skulle upptäcka skriverierna – och det gjorde de. Han ville ta avstånd från fonderna men han kunde inte göra detta öppet. I sin krönika i Dagens Nyheter publicerar Feldt helt öppet sitt personliga ställningstagande, men det räcker inte. Att ”inse det oerhörda” och nöja sig med detta konstaterande ger bara halvt godkänt.

De helt grundlösa anklagelserna att Olof Palme inte var pålitlig och att han i hemlighet samarbetade med Sovjetunionen var Sveriges motsvarighet till galenskaperna under McCarthy-epoken i USA i början av 50-talet. Denna masshysteri stoppades inte förrän den amerikanska presidenten till slut misstänktes som kommunist. Under 80-talet syntes ofta högerextrema personer köra runt i sina bilar med dekalen: ”Använd kondomer – det kan födas en Palme till”. Vissa dags-/kvällstidningar och tidskrifter deltog aktivt och piskade fram palmehatet. Alla etiska pressregler lades åt sidan. Så var det i Sverige. Det är en obehaglig sanning.

Det finns ingen annan väg än att inrätta någon form av sanningsforum där folk anonymt kan berätta om vad de vet. När barriären så småningom bryts kommer fler och fler att träda fram öppet och be om förlåtelse. Brottet måste preskriberas. Det går inte att döma någon enskild. I den hatstämning som piskade upp kan många fatta galna beslut. Till och med inom vänstern fanns det många som hade ett förakt mot vad som uppfattades som arrogans hos Olof Palme. Jag själv var påverkad av detta förakt. Idag skäms jag för detta.

Allt är så enastående galet 
Att finna två kulor som är nästan helt oskadade, trots att anslagsenergin är enorm hos den misstänkta ammunitionen, visar att utredningen om mordet på Olof Palme var ett spel för gallerierna. Att inte ens leta efter rikoschetter mot närbelägna byggnader där vapnet avlossades är mycket avslöjande. Alla förstår ju att kulorna skulle bli deformerade om de träffat något hårt material. Vem tror på att kulorna bara snällt lade sig ner på marken – så nära skott-platsen? Ena kulan gick endast genom kläderna på Lisbeth Palme. Den måste rimligen ha fortsatt och träffat fast material och blivit deformerad. Vi måste vakna – allt är en fars.

I Törefjärden utspelades ännu ett spektakel. Där sprängdes enorma bomber men ingen undersökning om någon ubåt hade skadats ägde rum. Naturligtvis inte eftersom det bara var fejk. Den omfattande militära och polisiära insatsen lyckades endast skrämma en ung pojke som jagade kråkor från vettet – men ingen ubåt skrämdes från vettet eftersom den redan släppts ut ur fjärden i god tid före sprängningarna.
Vi har all anledning att misstänka att även höga militära chefer måste ha deltagit i detta vanvettiga projekt. Mordet på Olof Palme var ingen ensam galnings verk. Mordkomplotten var mycket omfattande.

Att försöka finna den som höll i avtryckaren är helt fel väg att vandra. Det är att vilseleda. Det är ett villospår. Vi måste i detta fall välja en helt annan väg. Sverige skulle bli djupt respekterat internationellt om vi valde den rätta vägen – att förlåta. Det är vår enda chans att läka såren. Så tar vi ut bjälken från vårt svenska öga. Det skulle Olof Palme gilla.

Sverige måste bli neutralt
Vi har hört det förr – ”svensk neutralitet”. Det är ingen moralisk svaghet att vara neutral – det är en styrka. Vi bör inte vara med i någon militär allians. Det primitiva militära tänkandet hör hemma i den mentala stenåldern. Militarismen omöjliggör alla försök att lösa jordens klimat- och miljöproblem. En värld i krigstillstånd innebär med automatik en strid om kontrollen av jordens fossila bränslen. Krigarkulturen är ett stort hot mot allt liv på vår planet.
Sverige har en unik chans att bidra till världsfreden om vi lägger ner den svenska krigsindustrin och stoppa alla former av militär utbildning. Vi måste lägga ner vapen. Men utvecklingen går mot ett annat håll. Nu deltar vi aktivt i Natos krigföring. Helt plötsligt är vi där. Sverige
blev inte som Hans von Hofsten varnade ”en sovjetrepublik förrän någon anade det”. Det blev precis tvärtom. Förrän någon anade det gick vi med i Nato – den väg som Hans von Hofsten önskade. Det var ju det som var meningen med alla dessa ubåtsintrång på svenskt territorium.
Finns det inga argument för att vara med i NATO? Sovjetunionens militära allians Warszawapakten existerar inte. Estland, Lettland och Litauen har blivit självständiga stater och själva Sovjetunionen har fallit i bitar. Hela den politiska kartan har ritats om. Knappast någon kan idag hävda att Ryssland utgör ett hot mot Sverige.
Är Kina ett hot mot Sverige? Är Kina ett hot mot Europa eller mot hela västvärlden? Kanske hotet från Kina motiverar att Sverige bör knytas till NATO?
Kinesernas enorma handelsbalansöverskott används i huvudsak för att köpa in sig i livskraftiga företag i hela världen. Kineserna förstår självklart att man inte ska utmana USA militärt. Det är det absolut dummaste man kan göra. Slaget om makten i världen sker idag inte militärt – det sker ekonomiskt. Det pågår ett ekonomiskt världskrig som kineserna på kort sikt ser ut att vinna. En gång i historien var det med vapen som väst erövrade världen. Detta gäller inte längre. Nu är det med pengar man erövrar världen. Det är pengarna som styr.

USA rusar som ett skenande ånglok rakt mot sin ruin. I stället för att satsa sina ekonomiska och intellektuella resurser på industriell utveckling satsas det på militären. Även om Obama vill ändra kurs går det inte. De konservativa politiska krafterna och militärindustrin är i händerna på varandra. Den sista militära supermakten är på väg att falla. Det finns inte ens i fantasin något som kan förhindra detta. Pensionskostnaderna och sjukvårdskostnaderna för den åldrande befolkningen skenar. Andelen fattiga ökar och den amerikanska konsumtionen fastnar allt mera i lågprisbutikernas utbud av varor från låglöneländerna. USA:s handelsbalans-underskott per månad har låst sig fast vid 40-miljarderstrecket (dollar). USA:s handel med omvärlden går back med astronomiska belopp och landets skuldsättning skenar.

Varför ska Sverige vara med i militära allianser när alla militära investeringar är bortkastade? Sveriges självklara val är neutralitet och avmilitarisering.

Brage Norin – Skogså Tankesmedja

Anders Jallai: Hårsfjärden – ett landsförräderi (U-båtsbilden)

Marinen måste öppna arkiven

Svd dn dn dn Svd intressant

…….