Christopher Lasch versus George Soros! Kosmopoliternas uppror och sveket mot demokratin

Detta skrev jag för tio år sedan och det blir sannare för varje dag!

Genom historien har ju massan, de förslavade, haft något att vinna på att göra uppror. Det är så vi är vana att se det hela, att hotet så att säga kommer underifrån (från vänster). Greve Magnus Stenbock uttrycker det hela i några korta ordalag i tv-programmet Strip-Tease: ”Vi aristokrater kräver mycket av oss själva, demokraterna mycket av andra.”

Nytt synsätt
Christopher Lasch kullkastar detta synsätt i sin bok Eliternas uppror och sveket mot demokratin. Lasch skriver att det främsta hotet i vår tid kommer från dem som befinner sig högst upp i den sociala hierarkin. Idag är det eliterna, de som styr det internationella flödet av pengar och information, leder stora välgörenhetsstiftelser och högre lärdomsanstalter, har kulturproduktionens instrument i sina händer och därmed ställer upp den offentliga debattens villkor som är det stora hotet.

Vanligt folk kan inte sägas se fram emot en ”värld av obegränsade möjligheter” idag. Industriarbetarklassen som en gång var den socialistiska rörelsens ryggrad, har blivit en ömklig spillra av sig själv. Eliterna betraktar massorna med en blandning av förakt och rädsla. Utvecklingen på senare år uppvisar ingen utjämning av sociala skillnader, utan gör mer och mer i riktning mot ett två-klassamhälle där det gynnade fåtalet monopoliserar pengar, ubildning och makt. Det moderna livets bekvämligheter är ändå mer fördelade än före den industriella revolutionen, den komfort som tidigare varit förbehållen de rika har nu spridits till folket.

Internationell marknad
I en nykter analys av våra framtidsutsikter måste medelklassens kris och den växande klyftan mellan rikedom och fattigdom framhävas. Lasch vill dissekera den nya klassen i det ”kritiska samtalets kultur”. De nya eliterna opererar dessutom på en marknad som är internationell. Kapitalets internationella språk kommer att tala med högre röst än de lokala dialekterna. I den gränslösa ekonomin har pengarna mist sina nationella anknytningar. De privilegierade klasserna i Los Angelse känner större släktskap med sina motsvarigheter i Japan, Singapore och Korea än med de flesta av sina landsmän. Samma tendenser råder över hela världen. I Europa har folkomröstningar om EU avslöjat en djup och allt bredare konflikt mellan politiker och vanligt folk, som känner rädsla för att EU kommer att domineras av byråkrater och tekniker som inte har den minsta känsla för nationell identitet eller lojalitet. Farhågan är att ett Europa styrt från Bryssel kommer att hamna allt längre utanför folks kontroll.

Detta är orsaken till att den etniskt grundade regionalismen återigen hävdar sig i Europa, samtidigt som nationalstatens tillbakagång försvagar den enda auktoritet som kan hålla de etniska konflikterna i schack. När stamtänkandet vaknar till liv igen på detta sätt reagerar eliterna med att bli ännu mer kosmopolitiska. Utan nationella bindningar vill inte människorna göra uppoffringar eller ta ansvar för sina handlingar. Att näringslivet avnationaliseras alstrar en klass av kosmopoliter som betraktar sig som världsmedborgare, men utan att ta på sig några av de förpliktelser som vanligen ligger i medborgarskapet i en stat. Istället för att understödja allmänna inrättningar lägger de nya eliterna sina pengar på att göra det ännu bättre i sina egna enklaver. De betalar glatt för privata skolor, privat polis och privat sophämtning, men de har i påfallande grad lyckats befria sig från skyldigheten att bidra till landets finanser i form av skatter.

Marknaden invaderar familjen
Istället för att tjäna som en motvikt mot marknaden har familjen invaderats av den. De stigande skilsmässofrekvenserna, redan en källa till oro under 1800-talets sista fjärdedel, tolkades som en tilltagande otålighet med de tvång som långsiktiga förpliktelser och ansvarstaganden lade på individerna. Passionen för att ta sig uppåt hade börjat medföra rätten att börja om på nytt så fort tidigare ingångna förpliktelser kändes alltför tunga. Det materiella överflödet försvagade både de ekonomiska och de moraliska grunderna för den ”välordnade familjestat” som 1800-talsliberalerna satte högt.

Istället för att tjäna som en motvikt mot marknaden undergrävdes familjen av marknaden. Inte ens när den sentimentala vördnaden för moderskapet stod som högst i slutet av 1800-talet förmådde den riktigt dölja verkligheten, nämligen att oavlönat arbete stämplas som socialt mindervärdig när pengar blir den universella värdemätaren. Kvinnorna tvingades ut i förvärvsarbete inte endast därför att familjen behövde extrainkomster utan även därför att avlönat arbete var deras enda hopp att bli jämställda med männen. Med båda föräldrarna på sina arbeten, och varken far- eller morföräldrarna inom synhåll är familjen inte längre istånd att skydda barnen mot marknaden. TV-apparaten blir den mest anlitade barnvakten i brist på annat. TV-reklamen har det uppväxande släktet i sitt våld och förr eller senare försöker marknaden suga upp dem allesammans. Marknaden lägger ett nästan oemotståndligt tryck på varje verksamhet att rättfärdiga sig i de enda former den erkänner: att bli affärsdrivande, att löna sig, att visa vinst i bokföringen. Den förvandlar nyheter till underhållning, lärdom till karriärism bland professorer, socialt arbete till vetenskaplig hantering av fattigdom. Den omformar obönhörligt varje institution efter sin egen avbild.

Svensken gör inte som staten vill! Äter riktigt fett!

Lite tjat om svenskhet! IDENTITET Nationaldagen runt hörnet och schlagersegern i hamn – vi är extra blågula just nu. Vad det nu betyder

George Soros

svd dn dn dn

…….