Höststäda hus och trädgård hör till vanan! Men även bilen behöver ses över. Och då är det mest det som syns man filar på. Men underredet som ska bära det hela kanske man lätt glömmer bort. En underredsbehandling förlänger ekipaget med säkert flera år. Börjar bilen rosta fallerar sen både det ena och det andra.
Nu ska Cadillacen årgång -52 få sig en redig oljeinsprutning innan den stallas in för vintern. Herman Jonsson i Delsbo har en stor mekanisk verkstad men där kan man även få bilen underredsbehandlad. Jesper Setterlind, 21 år, sköter bland annat om den sysslan. En stor bil som en Cadillac som väger 2,5 ton tar sin lilla tid att gå igenom. Bilen efter som var en liten Polo går på halva den tiden.
Jesper har arbeta hos Herman i fyra år. Han är från Bjuråker och bor i Delsbo. Han är nu verkstadsarbetare och CNS-operatör och jobbar med underredsbehandlingen vid behov. Han gillar bilar. Han har själv en amerikanare. Man kan ju tro att man använder sämre oljor till en sån sak men Icke sa Nicke!
- Nej! Nej! Här använder vi den bästa oljan för insprutning som finns! Det är en fin kedjeolja. En segare olja som fäster bättre. Och det får inte regna. Bilen måste vara torr så oljan fäster, säger Jesper.
Vid underredsbehandlingen tillämpar man metoden att borra hål vid vissa punkter där olja även sprutas in. Sen pluggas hålen igen med små plastpluttar. Underredsbehandlingen sker på den varma årstiden. Herman Jonssons håller stängt tre veckor på sommaren. Under säsongen hinns det med 60 – 80 bilar. När Cadillacen är klar är det den lilla Polons tur. Ser ut som en mygga bredvid Cadillacen. Nu väntar vintervila för det stora slagskeppet!
bilen och backade ner den från lastbryggan. En sån gång gäller det att hålla tungan rätt i mun.
Foto: Helena Palena
Helena Palena 
Jag har en Rover 3 litre, den köpte jag när jag låg i lumpen 1971, då var bilen 9 år gammal och kostade mig 1900 kr som jag tjänade ihop kvällstid efter militärtjänsten.
Efter 10 dars kvällssarbete var bilen betald.
Jag har kvar den ännu och rost finns inte på den eftersom jag alltid oljesprutat underredet.
Något sliten är inredningen nu efter 50.000 mil men den går bra.
Jag har även en Hudson 1948 och Gunnar Hedlunds Jaguar mark X 1963.
Den behöver en renovering nu, Gunnar hade chaufför men det blev omodernt och Gunnar som var kort i rocken skulle köra själv, men han såg knappt över ratten så de köpte en ny Opel Rekord åt honom och bilen blev stående i en loge många år.
Mest kör jag nu min Austin Maxi 1973 ,en praktisk bil.
Jag har även en Citroen CX 1987 som är den nyaste av mina bilar.
Nya bilar vill jag inte ha, de saknar själ.
GillaGilla
Björn! Men hoppsan vad många kärror du har! Kul med gamla bilar. Har ett minne med Kar De Mumma och hans bil. Han jagade med kungen. Han hade en gammal Jaguar tror jag. Och en chaufför som också var betjänt. Minne från slutet av 70-talet. Återkommer! 🙂
Sorry det var en Rolls Royce!
”Med stor inlevelse berättar Jan-Ove om sin bekantskap med skriftställaren Erik Zetterström, betydligt mer känd som Kar de Mumma. Denne gentleman, oftast klädd med cylinderhatt förvärvade en lätt begagnad 1951 Rolls-Royce Silver Dawn och många undrade hur han hade råd att köpa en så dyr vagn. Kar de Mumma svarade att ”han hade inte råd, att inte göra det”. ”Den här bilen kan jag behålla hela livet”, påpekade han.
Han visste nog inte hur rätt han hade! Våren 1995 såldes vagnen på auktion till Motala Motormuseum. Den 7 juli 1997 avled Kar de Mumma i den aktningsvärda åldern av 92 år. Från dagen av försäljningen och till sin bortgång höll Kar de Mumma en återkommande kontakt med Jan-Ove Boll och de blev naturligtvis vänner.”
https://www.motor-life.com/motor-life/automobilhistoria-idag/motala-motormuseum-bjuder-pa-njutningsfrosseri
GillaGilla