Lite mystik: En hälsning från andra sidan

Brage Norin – fysiker och forskare – skriver ibland om månen och stormaktspolitik på denna blogg. Detta inlägg handlar om mystik.

Många stöter ifrån sig allt som har med mystik att göra – men inte alla.

Citat: Albert Einstein
”Den finaste känslan  är mystiken. Mystiken är fröet till all konst och all sann vetenskap. Var och en som är främmande för mystiken – och vandrar fram i rädsla är en död människa.”

I min ungdom var jag ateist. Nu är jag absolut säker på att det finns en slags andlig värld vid sidan av vår fysiska värld. En sådan helomsvängning i synen på livet beror naturligtvis på många faktorer. Bland annat har en hel serie av ”mystiska” händelser påverkat min livssyn. Några av dessa beskriver jag nedan.

1: En märklig händelse vid en svensk-kinesisk konferens i Beijing.

Jag var svensk representant för Statens Energimyndighet (STEM) vid en konferens om biobränslen i Beijing. Vi var fem professorer/forskare från Sverige – förutom representanterna från Energimyndigheten.

I detta sällskap fanns en pensionerad professor från Lund. Hon föreläste före mig. Hon uttalade sin engelska så övertydligt att alla kinesiska professorer förstod varje ord. Denna dam var specialist på förgasning av biobränsle och gjorde ett mycket kunnigt intryck.

Sist av de svenska representanterna föreläste jag om växthuseffekten. Ibland är jag spirituell och lyckas väl när jag föreläser. Alla kinesiska professorer applåderade mitt föredrag. Några yttrade ”äntligen har jag förstått växthuseffekten”. En av STEM:s chefer som jag kände sedan ungdomsåren berömde mig med orden ”inte visste jag att du var en så bra överstepräst. Det var bra för Sverige”.

Sist kom damen från Lund fram till mig och tackade för min föreläsning med orden – ”Jag drömde mig tillbaka till min ungdom när jag lyssnade på din föreläsning. Min handledare hade alltid samma globala perspektiv på energifrågor som du hade. Det var en fin stund för mig att lyssna till ditt föredrag” – exakt så sa hon.

Jag blev konfunderad. Aldrig hade jag fått beröm med sådana märkliga ord tidigare. Jag blev mycket fundersam. Vem var denna pensionerade professor – damen från Lund? På kvällen åkte vi i en halvstor buss till en middag med en hög kinesisk politiker. På väg till middagen satt damen från Lund på stolen framför mig i bussen. Jag var nyfiken och frågade henne diskret: ”Får jag fråga vem som var din handledare i Lund”? – (den person som hon ”drömde” sig tillbaka till under min föreläsning).

Hennes svar skakade om mig rejält. Jag ska försöka göra en lång berättelse kort. Han hette Gösta Ehrensvärd. Han spelade Chopin professionellt och han var greve. Hon berättade flera detaljerade historier om Gösta. ”En av hans nära vänner var Nobelpristagaren i fysik Hannes Alfven. Det var spännande för mig som ung doktorand att få träffa sådana personligheter”.

Hon berättade att Gösta hade fått en professur i New Orleans och gift om sig med en kvinna som hette Phyllis. Hon berättade också att hon åkte över till New Orleans före sin disputation eftersom Gösta var handledare för hennes doktorsavhandling. Hon träffade då Göstas nya fru Phyllis personligen. Jag lyssnade tålmodigt och koncentrerad på hennes långa berättelse om Gösta Ehrensvärd. Jag visste mycket väl vem han var. Till slut kunde jag inte hålla mig längre så jag avbröt henne och frågade ”träffade du någon gång Göstas tidigare fru?”

Hon blev tyst ett tag och tänkte efter. ”Nej det gjorde jag aldrig” svarade hon till slut. Men plötsligt kom hon ihåg en händelse som hon mindes tydligt. ”Vid min första institutionsfest i Lund visade Gösta stolt upp sina nyfödda tvillingar för oss doktorander”. Dessa två barn fick han tillsammans med sin före detta fru. Hon vände sig då rakt bakåt mot mig och höll upp sina bägge armar för att visa hur det såg ut när Gösta visade upp sina tvillingbarn. Jag var mentalt omskakad – men fann mig i situationen. ”Du menar Katty och Betty” frågade jag. Hon frågade med vitt uppspärrade ögon ”Hur vet du det”? – – – ”Jag är gift med en av dessa tvillingar” svarade jag.

Hon blev helt paralyserad. Gång på gång vände hon sig om för att se på mig. ”Det här är tusen gånger värre än jag någonsin har varit med om” … ”Det är ju helt sanslöst” – yttrade hon till slut. Hon var rejält omskakad. Denna händelse är för mig ett bevis på att det existerar en annan värld – vid sidan av vår fysiska värld. I min föreställnings-värld var detta en hälsning från Gösta till sina tvillingbarn. För den som läser denna berättelse är det förmodligen bara en märklig historia. För mig som var med var upplevelsen omskakande ”ända in i märgen”.

Jag har tänkt hundratals gånger på vad som inträffade. På andra sidan jordklotet berättar en dam från Lund – som jag aldrig träffat tidigare – att hon drömde sig tillbaka till sin ungdom under min föreläsning. Jag påminde om hennes vetenskaplige handledare under hennes doktorandstudier i Lund. I en minibuss på väg till en middag, berättade hon vem denne person var. Till slut vänder hon sig helt om mot mig och håller upp sina armar för att visa hur Gösta stolt visade upp sina små tvillingbarn – en händelse som utspelade sig för över 50 år sedan. Den ena av tvillingarna råkade vara min fru. Hon skrev ett brev och berättade om sina erfarenheter av Gösta – ett brev som jag överlämnade till min fru vid återkomsten till Sverige. Alla Katharinas syskon fick en kopia av brevet.

2: En hälsning från andra sidan.
Jag förlorade en gång en nära släkting som jag lärt känna redan som barn. Detta var en mycket sorglig upplevelse. Denna unga man besökte något år före sin bortgång min sommarstuga som ligger vid stranden av en sjö. Han älskade platsen. Någon månad efter den sorgfyllda begravningen döpte jag och min fru en tall nära sjön till denna persons namn. För mig och min fru blev denna tall en fin symbol för min bortgångna släkting.

Ett drygt halvår efter begravningen åkte jag och Harry Broström (en person från min egen hemby) i bil längs sjön och jag berättade om den smärtsamma begravningen av min släkting. Jag berättade också om att jag och min fru döpt en knotig tall efter honom och att vi brukade stanna vid tallen och ta av oss mössan för att hälsa på honom. När vi körde längs skogsbilvägen passerade vi den plats där tallen kan skönjas från vägen. Jag pekade då mot tallen för att visa Harry var tallen stod.

Då inträffade något som jag aldrig kommer att glömma. Till min stora tur var jag inte en-sam som upplevde händelsen – eljest hade jag knappast kunnat berätta om vad som hände. I exakt samma stund som jag pekade mot tallen kom en stark ljusblixt rakt uppifrån och slog ner bakom tallen. Trots att det var fullt dagsljus lystes platsen upp. Inte ett moln fanns på himlen. Jag blev mentalt golvad och kom mig inte för att säga ett enda ord. Harry som satt bredvid mig i bilen yttrade orden ”men – det var ett poltergeist”. Jag och Harry brukar ofta åka denna skogsbilväg och prata om allt möjligt, men denna bilfärd blev ovanligt tyst.

Tankarna i min hjärna virvlade runt. Jag räknade snabbt ut att jag hade hållit mina ögon öppna utomhus i närmare en miljard sekunder. Jag har aldrig i hela mitt liv sett ett stjärnfall mitt på dagen. Ljusblixten slog inte ner en sekund före eller en sekund efter det ögonblick när jag pekade på tallen. Blixten slog ner exakt när jag pekade mot tallen. Det är 360 grader ”runt om”. Blixten hade kunnat slå ner bakom mig eller vid sidan av, men ljusblixten slog ner exakt i den riktning jag pekade i. Snacka om ”sannolikheter”.

För personer som läser denna historia är det troligen bara ord som snart glöms bort. Men för mig och Harry sitter denna händelse kvar för livet. Vi brukar ofta prata om den helt sanslösa ljusblixten som vi båda fick se. Vid ett tillfälle berättade jag om denna händelse vid ett föredrag i Boden. Harry var inbjuden gäst. Att med egna ögon få se denna ljusblixt var en så enastående märklig upplevelse att det kändes bra att ha ett vittne till vad som inträffade.

Brage Norin – Skogså Tankesmedja

svd svd svd intressant

……..