Estet från Ungern förskönar Stockholm

Namn: Antonia Balazs
Ålder: 55
Bor: Stockholm
Intressen: Foto, hattillverkning, stickning. Kan inte somna utan att läsa.
Yrke: Hudterapeut med eget företag som har specialiserat sig på permanent hårbort-tagning.
Favoritmat: Det varierar. Wienerschnitzel med klyftpotatis och gurksallad säger jag aldrig nej till. Men just nu har indisk linsgryta seglat upp på min lista.
Favoritdryck: Mineralvatten. Inte alls förtjust i alkohol men är inte nykterist.
Oanad talang: Kan lägga golv och kakla. Har inbyggt vattenpass i ögat. Ser alltid när något ligger snett. Även om det knappt är mätbart.

Antonia är otroligt duktig på att ta bilder. Hon är från Ungern och har egen skönhetssalong. Antonia är en sån där dröminvandrare och inte en som Annie Lööf & Co hela tiden surrar om. En sån som inte lever på bidrag och som klarar sig själv. Antonia kom till Sverige hösten 1980 och började nästan direk på SFI (Svenska för invandrare).

Varför blev det Sverige?
För en ensamstående tjej var det lättare att komma hit, annars hade det nog blivit Italien som var ett land jag gärna hade emigrerat till. Ångrar inte valet dock.

Ungern var ju ett kommunistiskt land! Hur skiljer sig Sverige från det?
Ibland undrar jag om det finns eller fanns någon skillnad. När man ser bakåt i tiden så var ju Ungern inte alls så hårt hållet av partiet som de andra länderna runt om. Jag var aldrig aktiv politiskt, gruppmentalitet har aldrig varit nåt för mig och är det inte nu heller. Ibland fick man arbeta gratis för samhället ( tror det var på några lördagar). Alla hade arbete, ingen var arbetslös. Att inte ta ett jobb var däremot brottsligt. Utbildning var obligatoriskt på grundnivå upp till åttonde klass, sen fick man välja. Skolböcker var gratis, likaså maten i skolan. Jobbade både föräldrarna kunde man stanna kvar i skolan för att plugga med en handledare.
Folk var vänliga…men det är de inte längre. Den så kallade friheten har kommit i stor och överraskande dos. Många kan inte handskas med det. Politikerna kör på en konstig demokrati som nog är mer lik diktatur. Hjälpsamheten har försvunnit. Hoppas att landet inte går under på grund av fel ledarskap. Tänker man bakåt i tiden så var det kanske ändå inte så dåligt som man kan tro. Man tror som bekant att gräset är grönare hos grannen.
Men för att kunna göra karriär där så var man tvungen att vara partimedlem med utbildning på partiets villkor. Och det ville jag inte. Jag var aldrig delaktig i grupper. Jag hittade aldrig min plats i grupper.

Hur länge har du fotograferat?
Började någongång 1985. Har gått på GFU i ett år. Hade en Minolta spegelreflex. Men la den på hyllan ett tag. År 2000 köpta jag min första digitalkameran en Caplio – trots att försäljaren försökt avråda och såg den som en fluga. Film kommer alltid vara film menade han. Film har själ – filer har det inte, sa han. 10 000 kr kostade den. Sen blev det en Canon och nu har jag en Panasonic Lumix G2. Med digital-kameran tog mitt fotograferande verkligen fart. Motiven hittar jag i Stockholm. Bilderna är ofta avfolkade säger många. Men det tycker inte jag. Bilderna är fulla av folk fast de inte syns. I allt ser jag människornas närvaro. Det borde andra göra också. Jag ser mig själv som estet. Och skulle kalla min stil estetisk fotografi. Antagligen finns inte kategorin, alla ska ju prestera bilder med knorr på och hitta konstiga vinklar och ännu konstigare innebörd för att det ska bli omtalat. Och det blir det också.

Antonia deltog för ett tag sedan på Fotomässan med tre bilder. En bild valdes ut som kom med i fotoboken Älskade Stockholm. Förra oktober var hon med på en utställning på Fotografiska Museet där hon visade tio bilder.

Antonias röntgenblick

Du har ett konstnärligt sinne. Målar du också?
Ja, jag har ett konstnärligt sinne i allt. Men målar gör jag inte. Var bra på att rita som ung. Blev också uppmuntrad för att jobba med det, men runt 16 års åldern slutade jag. Varför? Har jag inte en aning om. Men jag har staffli, duk och färger hemma. Tanken ligger där. Men jag tror nog att jag är för otålig, fotografering är en ögonblicksverk. En målning är det inte. I tio år har jag haft silversmide som hobby. Sen fick jag artros och då blev lite jobbigare och då slutade jag.

Hur är det att ha skönhetssalong? Är det ett konstnärligt arbete att försköna människor?
Ja, absolut. Det är synd om den människa som hamnar hos någon hudterapeut som inte estetisk lagd.  Jag jobbar jag med permanent hårborttagning och får höra många gånger att jag gör så bra jobb. Speciellt när kunden testar andra ställen och inser att de får så mycket bättre resultat hos mig än hos konkurrenterna.

Norra latin och fontänen

Du strövar runt mycket i Stockholm och fotar? Hur är ditt förhållande till staden? Skulle du kunna bo på landet?
Jag gillar Stockholm. Och följer stans utveckling. Har turen att bo vid Wasaparken och få njuta av parkens färgväxlingar. Det är nästan som att bo på landet ( om man nu bortser ifrån grannarnas störande framfart i huset). Dock gillar jag inte den slätstrukna byggnadsstilen som växer upp. Allt ser likadant ut. Med konstiga fönster utan balans. Gator men inga butiker, inga restauranger. Moderna sovstäder utan själ men med massor av balkonger. Inte alls bättre än 60-talets byggboom. Samma trista boende i något modernare tappning. Mer fantasi borde blandas in i byggandet. Bo på landet? Absolut. På dagen skulle jag gärna vilja bo på landet. Men på natten vill jag vara storstadsbo. Jag är mörkrädd. Och naturen skulle skrämma ihjäl mig på nätterna. Ska kanske tillägga att jag är singel, och inte kan se mig bo ihop med någon, så att bo ensam på landet skrämmer mig.

Modell Viktorina

Har du slutat göra dina vackra hattar?
Nej, jag har inte lagt av med hattarna, men folk vågar inte ha dem. Så jag gör inte lika många längre. Ser även hattarna som konstverk (se fler  tjusiga  och fantastiska kreationer  på hattsiten On top).

Nu har du startat en fotosite: Foto till salu. Hur kom du på den idén?
Jag har så många bilder. Och så ligger de bara i datorn. Så jag tänkte att jag kanske kunde sälja några. Istället för Ikeas bilder varför inte ha en bild som är garanterat få som har. Sen var det kanske mer en tanke på framtiden, då min pension inte kommer att vara så hög, att ha den som en sidointäkt. Jag är ju inte politiker. Blir inte försörjd när jag inte kan jobba.

Hur länge har du bloggat?
Har bloggat sen 2006 tror jag. Började på AB. Och där var ju lätt att få läsare och kommentarer. Där började jag läsa dina inlägg också. Sen blev det WordPress. Inte lika många läsare. Svårare att få upp en läsekrets tycker jag. På AB kunde man slänga ut en fråga om hjälp, så fick man massvis med svar. De gånger jag behövde hjälp här på WordPress, har jag aldrig fått nån lösning. Väntar fortfarande att någon ger svar.

Vad tycker du om WordPress?
Wordpress har ju utvecklats under tiden, men en sak som jag verkligen saknar är att kommentatorsfältet öppnar sig direkt under inlägget, så att man inte behöver gå ur huvudsidan. Lite tidsödande att vänta tills sidan öppnar sig, skriva kommentar, sen gå tillbaka och läsa resten av inläggen. Sen har jag en annan blogg också, som heter Checkpoint:beauty som handlar om skönhet. Där skriver jag inte alls varje dag, utan när något intressant dyker upp. Försöker lyfta fram lite om farorna runt skönhetsbehandlingarna,och udda saker inom skönhetsvård. Jag är alldeles för kritisk. Kommer nog aldrig att få gratis produkter att testa. Den saken är nog klar! Hi, hi, hi…

Antonias skönhetssalong Divage

Antonias fotosite Foto till salu

Antonias blogg

SvD SvD DN DN DN DN Exp Exp Exp Exp DN DN

…….