Var Guillou Stasi-agent? Sverige buffertstat mellan öst och väst!

Människan är nyfiken. Vi vill veta. Vilka är Stasi-spionerna? Vi vet nu i alla fall att det är 57 människor. Men kan man anklaga dom posthumt så att säga? Kan man anklaga Kamprad för att han var nazist i sin ungdom? Hur som helst är det av vikt att rensa i boet, klämma ut det sista varet så finnen kan läkas. Drygt tjugo år efter DDRs fall är 57 svenskar som arbetade för det östtyska spionorganet Stasi kartlagda i en ny bok. Historieprofessorn vid Södertörns högskola Birgitta Almgren är författare till boken Inte bara spioner. Almgrens forskning blev möjlig först 2010 då Säpo tvingades öppna sitt arkiv om svenskar som hjälpte Stasi.

För DDR blev Sverige under kalla kriget ”ett tyngdpunktsland” som brygga och buffertstat mellan öst och väst. Det gällde att sprida en positiv syn på socialism, identifiera fientligt-negativa personer och genom opinionsspridning och inflytelseagenter förhindra Sveriges integration i västs försvarssystem. Boken berättar om 57 journalister, lärare, forskare, ingenjörer, journalister och företagare bland annat ”den kallhamrade socialdemokratiska journalisten” som ”utan att blinka” svek partivännerna Författaren Birgitta Almgren vet namnen på alla dom som misstänks ha spionerat på Sverige för Stasi. Men hon får inte avslöja dom för någon eller ta kontakt med människorna i Säpos Stasiarkiv. Vad var det som drev dom att ställa sig i Stasis tjänst? Eftersom hon anser att deras perspektiv saknas i hennes bok efterlyser hon dem i förordet: ”Om du är en av dem som den här boken handlar om har du säkerligen synpunkter på det jag skrivit. Kanske vill du komplettera eller lägga till rätta. Kanske har jag missuppfattat något. Jag lovar dig då på frivillig basis samma sekretess som Regeringsrätten beordrat mig.

Jan Gillberg som har tidskriften DSM gjorde ett helt Stasi-nummer och en av artiklarna har rubriken Jan Guillou och Mischa:

Att långa raden svenska journalister – när det ännu begav sig
– hade nära och amusanta kontakter med DDR och andra öststater är en bara nödtorftigt dold hemlighet. Detta är också den rimliga förklaringen till att det i svenska medier ”erinras” så lite om DDR-staten och dess gigantiska polis- och agentapparat. En viktig förmedlare av den svenska bilden av STASI är Jan Guillou, som också var den som skrev förordet till den svenska utgåvan av Markus Wolfs memoarer ”Mannen utan
ansikte” (Norstedts). Den presentation Guillou där ger generalen och chefen för det östtyska utrikesspionaget Wolf är minst sagt
anmärkningsvärt. Wolf är, förklarar Guillou, ”i alla intellektuella avseenden en förfinad och aristokratisk person”, ”högt bildad” och ”humanist ut i fingerspetsarna”. Sug lite extra på det där sista! Och boken i sig får Guillous allra högstaste lovord: ”Som ren spionhistoria blir Markus Wolfs memoarer
utan tvekan överlägsen allt annat i branschen, också de mer
legendomsusade brittiska skandalböckerna”. Inte mindre märklig är en intervju som Guillou var i tillfälle att göra med Markus Wolf – av vännerna kallad ”Mischa” – och som slogs upp stort i Folket i Bild Kulturfront 6-7/93.
Hela artikeln är ett med hjälp av Guillous tillrättaläggande frågor uppbyggt försvar för den verksamhet inklusive raffinerade politiska mord, som STASI-general Wolf ledde. Vad sägs om denna parad:
Guillou: ”Till skillnad från KGB så var ni ingen säkerhetstjänst, det vill säga ni arbetade inte utomlands?”
Wolf: ”Nej, men bland annat det försöker man bevisa i processen mot mej.”
Frågan är nu om Wolf – chefen för det östtyska utrikesspionaget
– verkligen kan ha svarat på det sättet eller om det bara är något Guillou hittat på för att så att säga på sin egen hemmaplan sprida föreställningar om att STASI inte hade några tentakler i ”utländer” som Sverige.

Gode gud vilket rött land buffertstaten Sverige var (numera blått men smörjer samma styrande hand). Stasi var KGB:s förlängda arm. Från inget annat nordiskt land kom så många Stasirapporter: Från 60-talet och framåt finns 2 919 rapporter registrerade i Stasis datasystem SIRA. Precis som under andra världskriget blev Stockholm en mötesplats för representanter från de båda maktblocken. Tänker på forna riksdagens talman Birgitta Dahl som försvarade Pol Pot med glöd långt in på 90-talet. Undrar hur Guillou skulle skriva idag. Står han för sina ord? Säkert! Han kan skriva vad som helst och komma undan med det. Han är ju AB:s okrönte kung!

Exp DN Exp Fria Tider

…….