I röda Sverige vill HISTORIKERNA inte granska kommunismens FASOR!

Utrikesminister Carl Bildt har beslutat att offentliggöra 400 sidor med hemligstämplade diplomatmeddelanden som rör Sovjetunionens fall.
Han säger att det är första gången någonsin som vi gör något sådant här. I vanliga fall gäller utrikessekretessen i 50 år för den här typen av handlingar. – Men det här beslutet tog jag därför att det rör ett väldigt dramatiskt skede som sjunkit undan lite i medvetandet. Detta är också ett sätt att bidra till historiebeskrivningen, säger Carl Bildt.
När denna UDleaks nu diskuteras är det väl dags att granska kommunismen en gång för alla. Den röda fasansfulla makten men se det vill man inte.

”Vi är hänsynslösa och begär ingen nåd från er. När vår tur kommer skall vi inte förkläda vår terrorism”. Karl Marx

Deporterad familj, Estland 1945

Sverige är kanske det land som mest skapat och underhållit en kunskapslucka om kommunismen och dess fasansfulla gärningar. Vi är ju ett historielöst folk och vi har inte fått läsa något kritiskt i vår vänsterorienterade skola och press. Ändå har denna lära dödat fler människor än någon annan -ism!

När Forum för levande historia tilldelades resurser för att fylla igen denna kunskapslucka om kommunismens ohyggliga brott mot mänskligheten reste sig hela – eller i varje fall nästan hela – det svenska historiekollektivet i protest. Det var ca 450 – fler har säkert tillkommit – som skrev på ett uppror benämt Historieuppropet.

Kollektivet – anförd av högt meriterade anhängare av marxismen och dess oika varianter som Ulf Bjereld, Håkan Blomqvist, Sven-Eric Lidman, Sven Lindqvist och Åsa Lindeborg för att nu nämna några. Dessa vänder sig mot att svensk gymnaiseungdom blir upplysta om kommunismens brott mot mänskligheten på samma sätt som Forum för levande historia tidigare – utan några protester från historiekollektivet – upplysts om nazismens motsvarande brott.

Hur kan upplysning om kända fakta – fakta som framkommit som resultat av en omfattande forskning runt i världen – inte minst i gamla Sovjetunionen och dess kolonier – helt ha undgått det svenska forskningssamhället eftersom bidrag kring denna forskning nästan helt saknas.

Tänk om dess 450 historiker i Sverige som skrivit på uppropet mot forskning om kommunismen istället börjat rota i fasorna. De skulle istället för att lägga locket på bidra till att kasta ljus över kommunismens brott och bidra till att FÖRKLARA hur kommunismen kunde bli det hot mot mänskligheten som kommunismen blev. Varför väljer svenska historiker att inte medverka i en sådan forskning? Bara det vore ju ett ämne för sin särskilda forskningsinsats. Varför vill man lägga locket på?

Kanske det är så att Liedman, Bjereld et consortes är rädda för riktiga historiska sanningar och att dessa upplevs som störande för den egna självbilden och därför även fortsättningvis vill mörka. Man vill helt enkel inte göra avbön och tappa ansiktet. Det värsta är att dessa gamla marxister lämmar in en hel generation med unga historieforskare under sitt ruttna och obskyra paraply.

Åsa Lindeborg räknar sig som professionell forskare. Hon är numera redaktör för Aftonbladets kultursida. Där har hon verkligen en arena för upplysning – men på denna scen kan vi nog inte förvänta oss att få höra några sanningar om kommunismens brott och ouvertyren till det hela.

För dig som tycker att denna mörkning är fruktansvärd finns det en förening som heter UOK – upplysning om kommunismen – som man kan bli medlem i och där Carl Bildt bl a är en av hedersmedlemmarna.

SvD SvD DN

…….