Lena Nyman och Börje Ahlstedt 1967.
Lena Nyman är död. Hon blev knappt 66 år gammal – född 23 maj. Hon blev känd genom filmerna 491 (1964) och Jag är nyfiken gul (1967). Tänker på när hon sjunger ”Vad har du byxan Jan? Säg är det en svan. Vad är det som putar ut” ur Glaset i örat 1973. Skitkul! Vila i frid Lena. Modigt gjort av dig att spela naken och visa rumpan för hela världen.
Här i vår lilla svenska wordpressankdamm där Pär Ström på GenusNytt ligger i topp med sina eviga inlägg till förmån för män. Han har till och med detroniserat Carl Bildt. Men häromdagen segade sig Evelina upp till första plats genom sitt inlägg Den transparenta. Mer behövs det inte för att få den nyfikna flocken att kuta benen av sig. Vi går dit och kollar för vi vill sen en blondin i genomskinliga kläder och vi möts av en text: ”Vem går liksom iklädd endast en body och stay-ups till café Opera?” plus bilder med stil.
I andra delar av världen tar sig byrådet friheten att piska livet ur en 14-årig flicka. Flickan, Mosammet Hena, anklagades för att ha en affär med en gift kusin, efter att dennes fru sett dem tillsammans. Händelsen inträffade i en by i Bangladesh. Byrådet utdelade ett straff på 100 piskrapp var till Mosammet Hena och kusinen. Först misshandlades flickan ”skoningslöst” av den gifte mannens familj och därefter lämnades hon över till en folkhop som började piska henne. Mitt under spöstraffet sjönk hon ihop avsvimmad och fördes till sjukhus, där hon avled sju dagar senare i söndags. I juli förbjöd Bangladesh högsta domstol den här sortens straff, men beslutet har fått lite gehör på landsbygden. Enligt lokala medier ska kusinen, nu på rymmen, ha våldtagit flickan. Som vanligt fick flickan ta emot det största hatet och smäleken. Som vore hon skyldig per automatik.
Helena Palena 
Dags att förbjuda religioner? När religioner användes till hat och som försvar för mänskliga förtryck är det dags att förbjuda dem, eller åtminstone deras sjuka företrädare som inte sprider kärlek istället för hat och grymheter. Makten är allt för vissa som tar till alla tänkbara metoder för att tillgripa sig makten och de som använder religionen för sina sjuka syften är värst av alla.
GillaGilla
akra: Ställer upp på ett förbud. Otroligt att man kan ha religion som statsskick. Vi ondgör oss över Koranen och muslimerna. All skuld är kvinnans. Inte konstigt att man då kan piska ihjäl en flicka. Men Biblen är likadan. Religion är lika med makt. Tycker vi drar ett streck och startar om från början. Det är vad jag tycker.
GillaGilla
”Religion är makt”.
Religioner är kanske som ”lagsamlingar”? Som försök till strukturer för mänsklig samvaro, strukturer och regler som bildar ”kulturer”, religionskulturer? Dessa (moral-)-lagsamlingar, som debatteras och analyseras och vänds och vrids på, och tolkas, i det oändliga av teologer och experter, lärda och ”heliga män”, av de moraliska föredömena, av ”profeterna”?
Men samtidigt är alltsammans uttolkningar kring, eller avslöjanden kring, hur människan själv är?
Människan själv är både ”god och ond”, och en ganska så komplicerad varelse?
Om man tycker att om man ”bara” helt enkelt förbjuder all religion, så kommer människan, i sig själv, att bli ”god”, så kanske man tar miste?
När religioner har mycket stränga straff mot ”överträdelser” av olika slag, t ex stöld, mord, narkotikaförsäljning, otrohet och andra ”omoraliska” (destruktiva)och skadliga (både för individen själv, för dennes familj och i slutänden för hela samhället) beteenden, och straffar dessa beteenden hårt, så är väl syftet att försöka undvika att hela samhället blir genomsyrat av mördare, rånare, våldtagare och allsköns kriminella? Kriminella, som just står utanför all ”lag”, och som inte skyr några medel att ta vad de vill ha, samt dras till allt som är destruktivt (droger, alkohol, ohämmad sexualitet, där barn föds på löpande band, som inte har några föräldrar som kan ta hand om dem?)
Människor är komplicerade varelser, och mänsklig samvaro samt mänskliga samhällen och mänskliga nationer, är förmodligen ännu mer komplicerade ”varelser”…?
GillaGilla
Religioner borde inte finnas i ett modernt värld. Varför ska folk leva efter sagor? Förnuftet borde räcka.
Lena Nyman. Hon var ju omtyckt av alla. Jag gillade henne också. Hoppas att hon behövde inte lida mot slutet.
Själv blev jag chockad, för jag trodde delvist att hon var äldre, sen trodde jag också att hon redan var död.
GillaGilla
Josefina: Klart man måste ha lagar när människoflockarna blev för stora. Vi är som apor – lika avundsjuka. Kliar någon på någon annan vill man själv bli kliad. Hittar någon ett grant papper måste man själv få tag i ett att plocka med.
Klart vi måste tuktas, socialiseras och kultiveras. Vi har kommit långt i utveckligen men det har inte människor som lever kvar i ökenkulturen. Det är dags för lite uppdatering rakt av. Det är dags att skilja på kyrka och stat i alla länder. Sånt kan väl FN syssla med istället för att komma med lite soldater och lite bistånd sen det skitigt sig.
Antonia: Ja, varför ska vi leva efter sagor. Bra fråga. Vi har ju lagar.
Lena Nyman såg äldre ut än hon var. Det blir lätt så när man röker mycket.
GillaGilla
Världen är kanske ”modern”, men frågan är hur mycket människan själv har förändrats på 2, 3 eller 4 (eller fler?) tusen år? Människan är kanske lika ”god” eller lika ”ond” som hon alltid har varit…
GillaGilla
Josefina: Så är det nog. Men något har hänt. Tror du att en analfabet i ett ökenland väljer att få en hand avhuggen när han/hon snattat, eller bli stenad för otrohet, om han/hon fått gå i svensk skola och lära sig läsa och skriva. Så att säga blivit sekulariserad och upplyst. Det tror inte jag. Det behövs lite svensk folkskolelag á la 1842 för att länder som stenar och förtrycker ska kunna resa sig ur eländet.
I det ljuset är det otroligt att vi ska anpassa oss efter våra invandrare. Så blir det när ingen står vid dörren och säger vad som gäller. Som säljer ut oss och låter landet våldtas. Tur att England börjar vakna upp.
GillaGilla
”Tror du att en analfabet i ett ökenland väljer att få en hand avhuggen när han/hon snattat, eller bli stenad för otrohet, om han/hon fått gå i svensk skola och lära sig läsa och skriva. Så att säga blivit sekulariserad och upplyst. Det tror inte jag”
Tja, alla undersökningar i västvärlden tyder på motsatsen, dvs barnen till muslimska immigranter, som är födda och har gått i skola i väst, är mer fundamentalistiska än deras föräldrar. Nu lär vi knappast få se motsvarande undersökningar i Sverige men det är rimligt att samma mönster finns här.
Det finns massiv historisk erfarenhet av olika typer av försök att sekularisera muslimer men knappast några varaktiga framgångar.
GillaGilla
Utland: Dom du hänvisar till är ju redan färgade och indoktrinerade av sina rottrådar. Jag pratar om den fria nordiska människan i relation till dom. Släkten, klanen, traditionerna är starka och inget man kan radera ut på en kafferast. Men andra ord är det kört för länder som plockar in för mycket muslimer. Men jag skulle tro att det finns en och annan muslim som är sekulär. Det måste det finnas för annars finns det inget hopp.
Säger ändå att det enda vägen att gå är inte koranskolan – det är vår fina svenska folkskola. Även fast vi fick oss lite kristendom till livs köpte i alla fall inte jag konceptet.
Lyssnar just på radion där man pratar om islam och Muslimska Brödraskapet. Det är dom unga i Egytpen som leder upproret och dom tillåter inga religiösa symboler på plakaten. För första gången är det ingen skillnad på kvinnor och män. Dom sover tillsammans på torget. Det är något nytt som händer. Och Egyptens 12 miljoner kristna kommer inte att tillåta att muslimerna får makten. En röst tycker det är konstigt att inte bröderna klivit fram än. Som sagt: De unga vill ha frihet. Något nytt. Inte förtryck.
GillaGilla
Intressant det där med åldern och hur den sätter sina spår. För som jag skrev trodde jag att Lena Nyman var äldre, medan Lill Lindfors trodde jag är mycket yngre än sina 70 år. Har just sätt den i tidningen. Hon håller sig ung. Bra gener tydligen. Och jobbar än.
GillaGilla
” Det är dom unga i Egytpen som leder upproret och dom tillåter inga religiösa symboler på plakaten. För första gången är det ingen skillnad på kvinnor och män. Dom sover tillsammans på torget. Det är något nytt som händer.”
Det är rena önskedrömmar, men man kan ju alltid hoppas.
”Och Egyptens 12 miljoner kristna kommer inte att tillåta att muslimerna får makten.”
Tillåta? Jösses Helena, du får nog läsa på lite om kopterna. En mer miserabel och maktlös grupp får man leta efter.
”garbage scavengers in Egypt, called the zabbaleen, who consist almost exclusively of Coptic Christians. They have traditionally used pigs to recycle trash. But these porcine aides have been outlawed by the Mubarak government.
This governmental decision poses a major setback to the Zabbaleen because pigs are an essential component to their recycling and sorting system, in which the pigs eat all of the organic waste.”
”the Copts, once the inhabitants of Egypt before the Islamic conquest and now reduced to scraping the streets clean of trash”
Det är fruktansvärt sorgligt att läsa om kopterna men det utgör en utmärkt introduktion till vad som drabbar folk som av någon anledning koloniseras av muslimer. Att frivilligt finansiera en sådan kolonisering måste vara historiskt världsrekord i dumhet.
GillaGilla
@ Helena,
You said:-
” I saw a documentary about men who were unhappy with their penises.”
My secret – I am very happy with mine ( ha…ha.. smile)
GillaGilla
Here – I think – is why we can’t totally expunge religion from human consciousness…
MYTH AS WORLD INSPIRATION
Each person is faced in life with certain primal existential questions. There may be more than two central questions, but at least two universal and perennial haunters of human consciousness can be identified:
How did I come into existence?
What is the purpose of my existence?
Answers to these questions are given to us initially by a parent, guardian, or respected elder. Such answers, wherever in the world given, will most likely be derived from a time honoured body of belief imbued within the culture where the questioner was born. The answer of such fables and conceptual presuppositions will, for purpose of this discourse, be called `myth’.
The Greek word `mythos’ means a fable. Thus reference is here made to tales which cannot be accepted as literally true, but nevertheless remain real within the world as retaining `true’ cultural location in human experience. In contrast to `mythos’ there was the Greek concept `logos’, or reason, which would readily equate to our modern concept of `science’.
Use imagination for the moment, and consider yourself again a naive, impressionable, inquiring youngster. As you could then conceive of yourself as a legendary hero, so too can you now visualize yourself a tribesperson about to ask questions about your primordial origin. You are a member of the Bassari tribe, in West Africa, in northern Togo. You look at the elder before you, and with an empathic smile the elder exhales in cogitative reflection, then with a fixed stare of certitude responds as follows:
The Legend of Unumbotte
`Unumbotte made a human being. Its name was Man. Unumbotte next made an antelope, named Antelope. Unumbotte made a snake, named Snake. At the time these three were made there were no trees but one, a palm. Nor had the earth been pounded smooth. All three were sitting on the rough ground, and Unumbotte said to them: ”The earth has not yet been pounded. You must pound the ground smooth where you are sitting.” Unumbotte gave them seeds of all kinds, and said: ”Go plant these.” Then Unumbotte went away.
Unumbotte came back. He saw that the three had not yet pounded the earth. They had, however, planted the seeds. One of the seeds had sprouted and grown. It was a tree. It had grown tall and was bearing fruit, red fruit. Every seven days Unumbotte would return and pluck one of the red fruits. One day Snake said: ”We too should eat these fruits. Why must we go hungry?” Antelope said: ”But we do not know anything about this fruit.” Then Man and his wife took some of the fruit and ate it. Unumbotte came down from the sky and asked: ”Who ate the fruit?” They answered: ”We did.” Unumbotte asked: Who told you that you could eat that fruit?” They replied: ”Snake did.” Unumbotte asked: ”Why did you listen to Snake?” They said: ”We were hungry.” Unumbotte questioned Antelope: ”Are you hungry, too?” Antelope said: ”Yes I get hungry. I like to eat grass.” Since then, Antelope has lived in the wild, eating grass.
Unumbotte then gave sorghum to Man, also yams and millet. And the people gathered in eating groups that would always eat from the same bowl, never the bowls of the other groups. It was from this that differences in language arose. And ever since then, the people have ruled the land.
But Snake was given by Unumbotte a medicine with which to bite people.’
The Constant Thread of Mythology
Leo Frobenius, from whose work `Volksdichtungen aus Oberguinea’, this legend is recounted, states that as best known the legend arose independently of missionary Judeo-Christian influence.
A constant thread weaves its way through the tales of all peoples in all lands, as mythological explanation is given of origins. Similar to the Homeric epic of the Greeks, the Finnish people have an elaborate and beautiful tale of creation and adventure recorded in their Kalevala. The origin commences with a scaup laying seven eggs, and from their pieces are obtained elements of the universe.
The Aborigines of Australia conceive of a ”dreamtime” from whence creation emerged. The people of the Marshall Islands in the North Pacific tell their story of creation with a God named Lowa. And so we might visit each nation, and therein each specific culture, and find varying mythological responses to the primal question – how did I (and by implication all my human ancestors, and the first of humankind) come into existence? Creation myths serve the purpose in a culture of explaining that which is in being. A universe is built via many routes of such conceptual abstraction from reality. A mythological construct does a lot in a culture, for it may impose a morality based on a duality, `good’ versus `evil’. It may project life on a linear plane. It may conceive of existence infused with vitalizing energies.
Assumptions resting on the conceptual plinth of how our world came into being, inform a people’s outlook on life; their conceptions about morality; their sources of artistic inspiration; their preconditioned modes of thought; indeed, conceptual outlook bears reference to mythological premises.
The rational and scientifically trained mind may readily be dismissive and assert that myths are of absolutely no significance, use or relevance in the modern world. Such a mind might observe that each, if not all these mythologies are ultimately confronted by a common problem of infinite regression. Initially, the scientific mind asks logically -who was the creator? Then with the answer, follows another logical question – before that Creator who or what ….. and before that, then who or what?…. and so on in search of the prime mover or source from whose source there can be no logical or conceptual retreat. Such a mind never finds the unassailable primordial source, so it logically concludes that the mythological construct must be discarded as it is devoid of logical consistency and is scientifically invalid. And, interestingly, in the eighth or ninth century A.D. there is the Indian response of Jainism, as follows:
”Some foolish men declare that Creator made the world. The doctrine that the world was created is ill-advised, and should be rejected.
If God created the world, where was he before creation?
If you say he was transcendent then, and needed no support, where is he now?….
Know that the world is uncreated, as time itself is, without beginning and end, and is based on the principles life and the rest. Uncreated and indestructible, it endures under the compulsion of its own nature, divided into three sections – hell, earth and heaven.”
A cyclic conception of existence is reflected in much of Indian thought, and is quite apparent in Hindu philosophical discourse.
Should Myth be Discarded?
The mythological beliefs referred to hold sway with tenacity, and in a certain sense it is impossible to discard that which is integrally a part of us. The book of Genesis posits a time cycle of seven days, and the day of rest on the seventh. The life of Western man, believer or non-believer, centres on predictable pattern, a sacred day for worship, if believer, or a day of rest from work if non-believer, and a governance of the week as derived from divine prescription. Certain of the conceptions become rigidly fixed in the human psyche. For example, Galileo responded to ideas of Copernicus through the `Dialogue of the chief systems’ published in 1632, confirming that the sun is at the centre of our universe, and found himself on trial for heresy as other beliefs had already decreed that the earth is at the centre.
If we are perceptive enough, we will comprehend that our construction of our universe and of time bears reference to a relative interpretative process, not an absolute prescription (cf. Newton’s immutable `absolute’ and Einstein’s variant `relative’). Cross-cultural comparisons of concepts of time reveal different cycles which produce qualitatively different attitudes to motions performed within the defined time-frames. A spatial-temporal interpretation of time bears reference to a perception of cosmological cycles and our own biological and physiological functions indicating points of significance, in time demarcated. The universe we dream of existing, is itself delimited by the cognitive constraints of our interpretive assumptions. Yet, there is validity within the limits of our observations. On further reflection we find in our days, names derived from Scandinavian mythology. The Gods, Tiw, Woden, Thor and Fria; our Tuesday, Wednesday, Thursday and Friday. Our intelligence when applied for comprehension as to how we conceptualize of our material world, can only acknowledge an integration with and relationship to influences derived from mythology. With a certain ironic twist, Werner Heisenberg’s uncertainty principle might confirm for some of us that a fixed scientific defined causality is as much an inhibitor of lateral comprehension, as is fixation to a single deified conception of reality.
The process in motion may best be illustrated with Unumbotte’s help. Assume, for purposes of argument, that the tribe is facing famine, save and except that only one plant continues to bear fruit. However, alas, it is precisely the tree whose fruit Unumbotte decreed must not be eaten. The tribe obtains international assistance from the United States, and USAID, and a barrage of consultants arrive to produce studies on the problem. The minds of the scientifically trained consultants reason that there must be delivery of emergency food aid, and that by dislodging the belief, ”Unumbotte made a human being”, the prime inhibitor of the tribe eating the locally available food source will be removed. Incidentally, loans are obtained from the IMF, many lines of credit arranged, a democratic election within the coming year is guaranteed by the Chief – as all aspects and prescribed preconditions of solving the tribe’s perceived underdevelopment problem. Further, a rural electrification programme is implemented, and via the newly available televisions, the message is finally transmitted that the fruit can safely be eaten, without devastating consequences of retribution from Unumbotte. The tribe eats fruit, and also receives other externally imposed cultural influences accompanying the food aid. Considering the example, with a degree of seriousness, there are indeed cross-cultural influences on traditional belief, and these coalesce into new manifestations of religious proclamations. However, the sustenance of primary belief is itself a telling phenomenon. All the members of the tribe reasoned why an aspect of the literal interpretation must be sacrificed to avoid starvation.
Yet, there is a residual realization that Unumbotte symbolizes much that is good for the tribe. Unumbotte has occupied societal, institutional, moral and philosophical locations within the life of the tribe for centuries. There is no need to banish him, for if so, so too does the tribe banish significant elements of its collective identity and consciousness. Thus, the Chief, while befuddled as to the increasing numbers of consultants being sent, long after the problem of famine has been solved, prudently discerns that he retains social cohesion through reliance on the symbolism of Unumbotte’s teachings. Indeed, he is fully aware of the deep-rooted organizational structures centred around the idea of Unumbotte, and even deeper-rooted psychological factors which give sustenance to the traditional life and beliefs of the tribe.
Myth as Metaphoric Message
The story just told is not so farfetched as may be thought at first glance. It is a myth of sorts, and as such contains its own metaphoric message. We can readily observe that economic globalization is rapidly penetrating every remaining traditional nook and sacred cranny on the earth. The industrialized nations’ impact on, and association with non-Western cultures impose influence and force conceptual transformation. In the information age societal change is greatly accelerated by automation and computerization. The time-lag between initial idea and technological application is measurably shorter than in the immediately preceding industrial epoch. The rates of change are astoundingly noticeable the further back we delve for comparison and contrast. The rates of change, and the novelty in types of change, are affording our species increased access to more sources of knowledge. However, the increased quantitative access to sources of knowledge, may itself not inevitably herald automatic improvements for societal qualitative change. For, albeit a computer can retrieve information from memory banks across the globe, in a manner unprecedented in human history, the `artificial intelligence’ which facilitates this technological process still calls into play human intellect to discern the interconnectedness of human experiences, the commonality of our problems, and the universality of interest in finding optimum solutions.
Viewed from the perspective of the majority on the planet, the phenomenon of persistent poverty looms large as part of daily reality. The consciousness which inhabits the minds of the poor is anchored more firmly to fundamental beliefs than the aspiring middle or affluent upper echelons. In the process, the affluent West grieves for itself in the following terms:
”History and anthropology teach us that a human society cannot long survive unless its members are psychologically contained within a central living myth. Such a myth provides individuals with their reason for being. To the ultimate questions of human existence it provides answers which satisfy the most developed and discriminating members of the society. And if the creative, intellectual minority is in harmony with the prevailing myth, the other layers of society will follow its lead and may even be spared a direct encounter with the fateful question of the meaning of life.”
This observation may have as much to do with cultural attunement, as with biological evolutionary synchronicity. The great divides within our world have roots in economic distributive injustice, race, religion, language, custom and narrowly defined concepts of kinship. We move closer to application of care with an awakening of sensitive concern. By some process there would have to be a move of global consciousness to a sphere of rediscovery of common humanity, and unification of humane purpose. The faiths which divide us when viewed from one perspective, would have to be rediscovered as containing the same base elements of common human concerns, when viewed from another perspective. It will, no doubt, take humanity some time yet to advance along this route. Over time, hopefully, there will be illumination, and the light shone will focus for beneficial upliftment and enlightenment for the majority. The light might be focused in the corner of the human mind where lurks the shadow of collective consciousness, hiding our common bonds, one from the other, with consequences for our relations with the world and the rest of humanity who inhabit it with us. Such a rekindled light, if our mythical reflections provide a spark of recognition, may point a way to acknowledge kinship from the original point of primordial thought about our beginnings. Human beings can more readily share a common purpose, when we share a common identification of who we are. It is a learning process of discovery that behind the masks of difference, we are more similar than dissimilar. Such discovery may stimulate in us some humane realizations and a rejuvenation of purpose for worthy ways of being, and thus being as one species, wholly human beings.
C. F. R. Barnett ( http://www.daniellesgarden.org)
GillaGilla
@ Josefina,
You said: ” People are complex beings, and human interactions and human societies and human nations, is probably even more complex ”creatures” …?”
I agree with you.
GillaGilla
@ Helena,
Do consider this comment:-
“Gender inequality is no more inherent to non-western cultures than to European cultures, notwithstanding scriptures and clerics.”
And read this article…
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2007/sep/26/comment.gender
GillaGilla
Lustigt nog har jag alltid tänkt tvärtom: Stackars kvinnor som inte kan dölja sina bröst när de är missnöjda (men som å andra sidan kan skryta bättre när nöjdheten är där). I varje fall som tonåringar har de flesta män en helt annan fruktan: Att inte kunna dölja en erektion med dålig timing (tex i klassrummet).
Vad angår Per Ström börjar allt klagandet på honom från olika håll bli tröttsamt: Han har en klar och klart uttalad agenda, nämligen att skapa en motvikt till och vara en avslöjare av dem ensidiga skildringar som finns i tex media. I denna roll som motvikt blir han självklart själv ensidig—hur skulle det annars gå? I rollen som avslöjare har han ingen brist på material och exempel—och att han publicerar dessa exempel är lika självklart. (Klagandet är framförallt tröttsamt när det kommer från feminist-/genusvetar-håll, då det här handlar om ett extremt hycklande och dubbelmoral från deras sida.)
GillaGilla
Antonia: Ja, Lindfors ser ung ut. Hon röker nog inte.
Utland. Du får nog läsa på lite vad kvinnorna vill i Egypten. Dom vill ha frihet och det kan myckel väl vara så att det händer något nytt nu. Det finns väl ingen undersökning från Egypten idag som säger att unga vill ha sharialagar.
Courtenay: Yes all tribes on earth are more similar than dissimilar. Right! And we all share not knowing where and why we are here. So if we all could unite round the same totem all problems may be solved. Maybe!
michael: Lustigt hur vi tänker. Det synliga skänker hangups för både könen. Allt ensidigt blir tröttsamt. Spelar ingen roll vad det är.
I smmanhanget måste man komma ihåg att kvinnan alltid har varit underordnad. Men med genusmaffians olika genusprojekt har allt gått över styr åt andra hållet. Det skulle vara intressant att läsa hur Pär Ström ser på alla våldtäkter i Kongo t ex. Är det synd om män där?
GillaGilla
”Det finns väl ingen undersökning från Egypten idag som säger att unga vill ha sharialagar. ”
Inte det? Egypten har en valdigt ung befolkning och det finns flera undersokningar som indikerar att kring 80 procent stoder sharia. Men du verkar ju ha bestamt dig vad du tror.
GillaGilla
Utland: Ja, jag tror på ungdomen och framtiden. Protesterna tar aldrig slut. Nu vet alla i Egypten hur rik diktatorn Mubarak är. Han har 70 miljarder dollar undanstoppande. Vilket svin!
GillaGilla