Storasyster? Lillebror? Eller är du ett inklämt barn?

Tre bröder: Storebror, lillebror i vagnen och mellanbror. Längst till höger en lekkamrat.


Det är roligt att ha syskon. Men det kan också vara världens pina mellan varven. Var man hamnar i syskonskaran blir avgörande för ens framtid. Hur man blir! Det kanske inte är en slump att nio av tio Nobelpristagare är ensambarn. De flesta chefer är äldsta barn och fallskärmshoppare är nästan alltid småsyskon. Varför är det så många storasyskon i regeringen, men bara småsyskon som ställer upp i Idol?

Varför blir man den man blir? Vår plats i syskonskaran har stor betydelse för hur vi kommer att bli, vem vi förälskar oss i, med vem vi kommer att leva lyckligt – eller olyckligt – vilken utbildning och vilket arbete vi får och hur vår levnadsbana formas. I boken Storasyster, lillebror eller andra platser i syskonskaran kartlägger den danske psykologen Oluf Martensen-Larsen femtontusen svenskars och danskars släktförhållanden. Vi kommer hela livet att alltid vara starkt präglade av vår familjebakgrund, om vi har enbart bröder eller bara systrar, om vi är äldst, yngst eller kommer i mitten, om vi är inklämda och har fått alltför liten tid och plats eller om vi är födda med flera års avstånd till yngre och äldre syskon. Oluf Martensen-Larsens forskning visar också hur våra liv påverkas av våra förfäders plats i syskonskaran. Det kallas för satellitöverföring. Med hjälp av speciella släktscheman kan man kartlägga sitt familjemönster och på så vis få en djupare och mer nyanserad förståelse för varför man blir den man blir.

Jag har två systrar. Om man får ett syskon inom 18 månader kallas det för att man är pseudo-tvillingar. Mina systrar och jag är födda inom tre år så kan man väl kalla oss pseudo-trillingar skulle jag tro. Jag är mellanflickan. Enligt Oluf Martensen är det dessa mellanflickor som är de som mest frekventerar analyssofforna och mest blir alkolister. Men jag är dessutom förstabarn eftersom min pappa inte är pappa åt min äldsta syster. Så jag fick allt ljus på mig de första viktiga åren. Enligt Oluf Martensen-Larsen består en idealfamilj av först en pojke, sen en flicka, sen en pojken och sist en flicka. Men det ska vara fyra år mellan varje unge. Så alla får sitt behov av kärlek och uppmärksamhet tillfredsställt.

Ian Wachmeister och jag har en sak gemensam: Vi hade båda svärföräldrar som hette Ebba och Olle. Ganska kul! På bilden från 1939 syns Ian med sin mamma Adrienne – ”Nenne” kallad. Till vänster står Tom – tredje brodern i skaran. Se så kärleksfullt Adrienne tittar på sin då yngste son. Ian har fem bröder. Hans mamma Adrienne de Geer födde sex pojkar mellan åren 1921 – 1945. Bröderna i följd: Nils, Bengt, Tom, Ian, Georg och Sten. Det är nog mycket troligt att mamman satsade på att få en flicka. Hon födde barn under 24 års tid. Det gjorde min mormor nästan också – hon födde fyra barn – två flickor och två pojkar – under 21 år. Nåväl Ians mamma fick in sex flickor i familjen i alla fall genom svärdöttrarnas intåg. Ian har två söner och en flicka och de andra bröderna har också tre barn. Alla fick både pojkar och flickor. Ian beskriver fint i sin bok Rebellerna sin uppväxt. Hur mamman badade pojkarna och sjöng ramsor för dem. I hushållet fanns även tjänstefolk och Ian skriver att han på så sätt hade två mammor och två pappor.

Kan man säga att Ian blev inklämd som varande den fjärde sonen. Nej, det kan man inte. Han föddes 1932 och hade då tre äldre bröder. Ian fick vara lillebror i hela åtta år innan nästa son kom 1940. Man kan nog säga att Ian hade ett drömläge i placeringen vilket säkert gjorde honom till den glade gamäng och vågade person han visade sig bli. Boken Rebellerna som kan sägas vara hans memoarer beskriver ett rikt och roligt liv. Och än är det inte slut. I Rebellerna berättat han bl a att han ska lära sig dansa tango. Ian W bloggar och skriver inlägg som sätter nageln i ögat på vårt Politiskt Korrekta Sverige! Med all rätt eftersom Bengt Westerbergandan har visat sig vara synnerligen svårutrotad.

DN

AB AB
…….

Annonser
Det här inlägget postades i Människor och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

36 kommentarer till Storasyster? Lillebror? Eller är du ett inklämt barn?

  1. alnabone skriver:

    Själv har man inga syskon alls, en änglasyster i och för sig som dog -76 i barnasäng. Efter detta ville mor & far inte föröka sig flera gånger och jag vet att mor flera gånger i ensamhet begråtit detta trauma. Själv kan jag med svårighet minnas den tiden…

  2. Helena Palena skriver:

    Al: Dog hon i barnsäng? Antar att hon dog vid födseln 1976. Förstår din mamma. Så sorgligt!

  3. alnabone skriver:

    Svar ja, det är ett känsligt ämne och båda mina föräldrar är ganska slutna när det kommer till känslosamma saker (något som fått mig att misstänka att jag är adopterad 😉 )

    Hon dog i tidig spädbarnsdöd, blev en dryg vecka gammal innan hennes hjärta slog sitt sista slag. Har alltid undrat hur hon hade blivit, vilken typ av kontakt vi hade kunnat ha osv… Kanske får man veta det en dag… eller inte…

  4. Helena Palena skriver:

    al: Så känsligt! Om du är så mörk som du är på bilden och dina föräldrar är ljusa kan du nog börja undra. Var flickan yngre än dig? Klart man undrar över sånt! Men ni träffas nog i himlen en vacker dag ska du se.

  5. mrmhalland01 skriver:

    Forskning i all ära.

    Jo, som ende sonen och yngst av tre syskon kan jag erkänna att jag har haft mina fördelar, men, sedan fick jag själv tre döttrar och där har utan tvekan ”mellisen” tagit störst plats.

  6. Helena Palena skriver:

    mrhalland: Ende sonen och yngst. Du har alltså tre äldre systrar. Man ska ta plats! Det är det syskonbråken handlar om. Man vill ha mamma och pappa för sig själv. Allt ljus på mig.

  7. Antonia skriver:

    JAg är både förstfödd och sistfödd, duger även som mellanbarn. Med andra ord är jag den enda barnet i familjen.
    Och jag är nog en aning udda. och inte så sällskaplig heller.
    Men jag är som jag är.
    Folk klagar…
    Och vill ändra på mig, istället för att acceptera mig som jag är.

  8. mrmhalland01 skriver:

    Nej Helena…bara 2 systrar…(det räcker utmärkt)
    Båda äldre.
    Jo, mellisen hade det lite jobbigare med framförallt pappa.

    Det hade min ”mellis” med, men, jag vill inte säga att hon fick mindre utrymme, snarare mer..

    Ska bli kul att se vad detta kan mynna ut i 🙂

  9. Storasyster och en typiskt sådan, tog ansvar för lillebrorsan och även för föräldrarna när jag var liten. 🙂

  10. Helena Palena skriver:

    Antonia: Tur att det finns udda människor. Hur skulle det annars se ut? Det räcker väl med att Kina och Nord-Korea finns. Ofint av folk att klaga på hur man är. Men det är vanligt. Tyvärr!

    mrhalland: Kommer barnen för tätt blir det alltid någon som får sitta emellan. Man vill ha utrymme, tid och plats. Vi får hoppas att din mellis blir något bra.

    Ann Helena: Du har gjort det bra. Och gör det bra. Jag har läst på din blogg vad du har berättat.

  11. Josef Boberg skriver:

    Jag är minst i en syskonskara på fyra = tre pojkar och en flicka födda under åren 1937-41 (= fyra barn på fem år). Flickan dog några år ung i en barnsjukdom – och mellanbrodern i cancer i början på 1980-talet.

    Som sist kommande i denna syskonskara – så kände jag mig alltid väl omhändertagen som barn och tonåring = jag var nog ”lilla gulleponken” som favoriserades av mina föräldrar, tror jag… 💡

    Men den favoriseringen tog slut 1956 – enär då båda föräldrarna hade gett upp sin andning. Sen dess så har jag nog ej varit särskilt favoriserad av andra – utifrån detta perspektiv sett.

    Dock… – den enda favoriseringen som HÅLLER hela livet – är att favorisera sig själv (= fullt ut ta ansvar för sitt eget liv i kött) – men det kom jag ej på förrän i slutet på 1990-talet.

    Det märkliga med detta är – att när så sker – så börjar man helt automatiskt att se och uppleva förtjänster hos många andra – som man tidigare varit åt hållet mer eller mindre ”helt blind” för.

    Förklara det den som kan… 😉

  12. Al Nabone skriver:

    Helena:

    ”Adoptionen” var lite ironiskt sagt, jag är mycket säker på att jag växt upp med mina biologiska föräldrar. Även om dessa är gnomer i förhållande till mig så är likheterna mellan mig och min far slående 🙂

    Det faktum att mina föräldrar är lite inåtvända är nog typiskt för österbottningar, lite småsura och småtvära, ganska finskt i allmänhet

  13. Helena Palena skriver:

    Josef: Jasså är du en liten gullponke! Kunde just tro det. Fyra barn på fem år och så dog den enda flickan. Att du har blivit som du har blivit är inte så konstigt med andra ord. Är man glad och positiv och tänker att allt ordnar sig så brukar man faktiskt se det positiva i andra också.

    Al Nabone: Det här med föräldrar och deras arv – alltså vad dom har med sig i bagaget – är inte lätt. Men ju äldre man blir ju mer förstår man dom. Så nu tycker jag att det är så sorgligt att dom är döda. Nu när man vill ha reda på saker och ting. Nu när det är för sent.

  14. livsglimtar skriver:

    Nu är du inne på ett ämne som har intresserat mig i många år, köpte en bok för många år sedan och har funderat på både det ena och andra.
    Jag är äldsta barnet med en syster som var två år yngre än mig, hon dog för några år sedan tråkigt nog i cancer.
    Så nu har jag inget syskon kvar och det sörjer jag, hon var den enda som jag kunde dela hela uppväxten med alla blickar vi har haft när det har hänt saker olika uttryck som man som syskon förstår men är helt konstigt för andra. Ja, jag saknar henne men när vi växte upp så grälade vi rätt mycket, vi var så olika med olika pappor. Jag har nog varit en typisk äldsta syster … syrran var alltid mer rebell gjorde som hon ville och var ute på dåligheter. Jag var också ute och snurrade men klarade mig utan fylla jag var inte tystlåten och blyg så jag behövde inga droger för att känna att jag vågade.
    Kul att du tog upp saken …
    Kram på dig och för den delen Gott Nytt År önskar jag Dig!

  15. Helena Palena skriver:

    Livsglimtar: Du bloggade mycket om din syster och gjorde en sjal till henne. Du gjorde klar den fast hon var död. Så måste man göra ibland. Det är märkligt det här med att inte ha samma pappa. Det hade min lillasyster och jag me inte vår äldsta. Hon hade en annan. Men vi visste inget när vi växte upp. Men så här i backspegeln kan det inte ha varit så roligt för henne eftersom jag fick allt ljus. Så sorgligt! Jag vill gråta när jag tänker på det. Och tänker på mamma.

    En del klarar sig bättre och andra sämre. Vi har klarat oss alla tre men det har gått bäst för mig. Jag har alltid varit bråkig. Det här med syskon att minnas med är en gudagåva. Det jag minns minns t ex inte min lillasyster. Hon minns och jag fattar inte vad hon får allt ifrån. Men minns du inte det säger hon förvånat. Genom detta blir minnena fler och tydligare. Det är fascinerande. Men olika saker är olika viktiga. Man ska vara glad över sina minnen och kanske skriva ner dom innan dom alldeles bleknar. Gott Nytt År på dig själv Maggis!

  16. Znogge skriver:

    Jag läste en hel del om det här under min utbildning och visst är det intressant! Placeringen i syskonskaran avgör betydligt mer än vad vi tror!

    Vi har tre barn och mellanbarnet är en pojke. Det är bra. Min mamma har två systrar och tre flickor fungerar sällan lika bra…

    Min egen syster är åtta år yngre än vad jag är vilket inneburit att vi vuxit upp som två ”ensambarn”. Efter det bestämde jag mig för att vi skulle ha tätt mellan våra barn (husse tyckte det var ok!) så inom drygt en fyraårsperiod föddes tre barn. De har en syskongemenskap som jag aldrig haft med min syster!

  17. ollemunter skriver:

    Helena!

    Eftersom du nämner Ian så tar jag mig friheten att slänga in en länk, till sisådär 20 år gammal skåpmat, men som fortfarande är väldigt aktuellt.

    http://politiktillvardags.wordpress.com/wachtmeisters-bok/

    Passar på att önska Gott slut och ett riktigt Gott Nytt År!

  18. fairymary skriver:

    Roligt att du skriver om syskon Helena. Jag är storasyster …..sjukvården är full av storasystrar….

    Tröttsamt ibland att alltid tro att man har ansvar för allt och alla. Jag övar mig i att släppa det och gör faktiskt framsteg. Men det har tagit några år.

    Jag känner starkt för alla storasystrar jag möter i livet. Jag har lätt att identifiera mig med dem och se hur de ofta står tillbaka för sina yngre syskon som mera självklart tar sin plats.

    Varje position har sina fördelar och sina nackdelar. Men jag tror på att man åtminstone idag ska ha få barn med många år emellan så att de hinner få en massa ”ljus på sig”, behövs när de ska ut och tampas i världen…

  19. mrmhalland01 skriver:

    Kom och hjälp mig och andra att skrota 50-öringen på ett bra sätt !!

  20. Helena Palena skriver:

    Znogge: Mycket bra att pojken är i mitten. Åtta år mellan dig och systern kallas att ni är funktionella ensambarn. Tra barn på fyra år. Allt på en smäll. Bra gjort.

    Mary: Det är nog inte så lätt att vara storasyster alla gånger. Men dom klarar sig bra i livet. Alltid en tröst.

  21. Helena Palena skriver:

    Olle: Klickade på din länk men där var tomt.

  22. AlNabone skriver:

    Hej, tillönskar mina kära bloggvänner ett fantastiskt Gott Nytt År. Ett gott avlsut av 00-talet och väkomna in i 10-talet med mycket intrassant bloggande framför oss 🙂

    Gott Nytt År! 🙂

  23. Antonia skriver:

    Önskar dig Gott Nytt år!
    Ser framemot många, nya spännande blogginlägg från dig.
    För övrigt önskar jag också att tiden kunde stanna lite eller åtminstone sakta in en aning.
    Eller varför inte vända ett tag?

    (Till slut lyckades jag med godiset också)

  24. Josef Boberg skriver:

    Gott slut och Annorlunda Gott Nytt År ❗ önskar Josef B. 🙄

  25. Philippe Öhlund skriver:

    Gott Nytt År!!!

  26. Stefan Bergmark skriver:

    Hej!

    Intressant läsning. På Babyvärlden.se diskuterar vi just nu detta – om var i syskonskaran man är född och hur det påverkar en. Gå gärna in där och skriv och länka till din blogg:

    http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/MinStory-Som-storasyster-har-jag-alltid-haft-latt-for-att-fatta-beslut/

  27. Helena Palena skriver:

    Stefan: Barn ska ha rymd omkring sig. Tre barn på tre år sätter sina spår hos alla.

  28. Anne skriver:

    Det är mycket tjat om syskon här. Tänkte bara på att i framtiden kommer det inte kunna gå att ha några stora familjer. Hur ska alla människor få plats på denna jord? Det är överbefolkning redan nu. Kineserna gjorde det enda rätta införde ett barns familjen. Hur skulle det annars sett ut där kan man undra. Svenskarna däremot är syskonfixerade. Alla ska ha två barn. Det är det som gäller. Annars kan man ju vara udda…

  29. Helena Palena skriver:

    Anne: Det är inte alls för många människor på jorden. Alla skulle få plats i Skåne. Det är bara resurserna som är snedfördelade.

  30. fairymary skriver:

    Tack för påminnelsen om det här inlägget. Ser att jag läst och kommenterat förut. Ibland läser man ändå med nya ögon. Ska nog skaffa boken du tipsar om och ge i present till mina systrar….. i bästa fall kan det leda till bättre förståelse för varandra….

  31. Helena Palena skriver:

    Mary: Absolut! Det är mycket man förstår när man blir äldre. Vi är tre systrar. Jag är i mitten. Vi är egentligen pseudotrillingar eftersom vi är födda så tätt. Men jag är inte bara ett mellanbarn utan också ett förstabarn eftersom min pappa inte är pappa till den äldsta. Dock till min lillasyster. Den äldsta hade det inte lätt. Det märkte man inte som barn. Men jag fick allt ljus. Inte kul för henne och min lillasyster heller för den delen. Faderns och moderns blick är viktig för hur det ska gå för en i livet.

  32. Ping: Lill-Sessan räddar hovet! Utsätts för stress innan amningen kommit igång! | Helena Palena

  33. Ping: Chris är sensitiv, lyhörd och beskyddande! Grattis Madeleine! | Helena Palena

  34. Jörgen skriver:

    När man sysslar med släktforskning så finner man ofta tragedier där kvinnor föder barn efter barn som dör som spädbarn eller före fem års ålder. Bl a min farmor födde 10 barn mellan åren 1885 till 1905 varav 4 stycken dog tidigt. Eftersom jag själv är far till ett par barn och sett på nära håll de resurser en kvinna får tillskjuta vid graviditeter och födslar så får man en klar uppfattning om vilken tragedi det är att förlora ett barn. Många kvinnor dog vid födseln också. Vi har tack och lov reducerat detta här i Sverige men ser man ut över världen och då främst i Afrika så är det mycket vanlig med dödsfall i samband med förlossningarna.

    Själv är jag tredje barnet i syskongruppen, ca 14 månader yngre än min bror. Min syster var tre år äldre och således började skolan före mig. Hon tog efter sin lärarinna och överförde det på mig och min bror. Jag tvingades lära mig läsa och räkna redan vid 4 års ålder och om jag inte gjorde det så hängde smockan över oss.

  35. Ping: Fyra år mellan barnen exemplariskt! Grattis Victoria och Daniel! | Helena Palena

  36. Ping: Ian Wachtmeister var en lisa för svenska folket! Vila i frid kära gigant! | Helena Palena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s