Lars Norén, Maja Lundgren och bananerna på apberget

Det finns en gemensam nämnare i Lars Noréns och Maja Lundgrens omtalade böcker. Båda skriver om sex som maktmedel fast från olika håll. Maja vill klättra på den mycket äldre Håkan Jaensson och Lars vill ha en ung Annika Hallin som klänger på honom på sin ålders höst. De har ingen genans mot att släppa in främlingar i sitt innersta säger Svante Weyler.

Vad kan dessa två ha gemensamt mer än att ha skrivit två omtalade böcker: En dramatikers dagbok och Myggor och tigrar. Båda skriver vad de tycker om olika människor i pressen bland annat. Och det är alltid kittlande att få läsa avslöjande detaljer om andra kända människor. Båda skriver om makten och dansen kring alfahannen på apberget men från olika håll. Sex är ett smörjmedel och till och med små apflickor säljer sex mot bananer för att stilla sin hunger. Vi människor håller på likadant. Allt handlar om sex och makt i dansen där blickarna möts och slängs från olika håll. Genom ögat öppnas dörren till passionens land och predikament nummer ett lyser i eldskrift: Paren eder!

Maja L går in som sommarvikarie på Aftonbladets kulturredaktion och börjar omgående lägga ut sina garn mot det högsta hönset: Håkan Jaensson. Han är 20 år äldre än henne. Det gör inget. Hon vill klättra på honom och visa vad hon kan på parnassens sluttningar. Han är imponerad. Men är gift och är lycklig och vill fortsätta ha det så. Maja trånar och drömmer som en tonåring om denne man. Läser in meddelanden som hon tror att han skrivit just till henne på kultursidan. Hon ser tecken i skyn som inte finns. Som man brukar göra när man är förälskad. Det blir inget mer än ett par nattliga möten. Vad som sker där får vi inte veta så mycket om. Sexmötena verkar dock inte ha varit så lyckade. Han fick säkert utlösning. Men inte hon. Skulle jag tro. Det brukar ju vara så vid flyktiga träffar. Det är mannens utlösning som är det primära vid brief encounters eller one night stands. Gemensam orgasm tövar träning och långvarigt förhållande. Men det är ingen garanti. Tänk bara på feministikonen Simone de Beauvoir som hatade att ligga och stirra in i Sartres ryggtavla efter den mänskliga parningen som lämnade henne med en känsla av tomhet när hon ville bli fylld. Majas bananer i detta läge kanske var att få lite mer att säga till om på redaktionen. Få lite mer utrymme för vad hon ville skriva om. Känna att hon var den mest älskade av alla babianhannens adepter på apberget. Känna att hon var den utvalde. Men icke. Som trånande kvinna drog hon det kortaste strået. Han hade sitt på det torra. Hon fick söka vidare. Dock undrar jag hur Håkan Jaenssons fru kände sig när Myggor och tigrar kom ut.

L Norén i sin tur är alfahannen som omger sig med unga kvinnor. Han vill ha ungt kött. Han vill ha unga bröst som smakar som friska gröna äpplen som han kan bita i och glömma sin ålder och den annalkande döden i. Som flåsar honom i nacken där han sitter med sin ångest i fåtöljen och vaknar till om morgarna. Innan han ger sig ut på promenad genom Humlegården på sin väg till Saturnus och Hedengrens. Och sina möten med sina döttrar Linda och Nelly som han har med olika mödrar. Han lämnar C, som han varit gift med i nio år. Får ögonen på Masja som spelar teater och är 30 år yngre cirka. Men skriver att han inte kommer att orka älska henne. Det går en tid och A kommer in i hans liv. Hon är 24 år yngre och har två döttrar. Norén skriver pjäser. Regisserar. Han är känd både här och utomlands. Han är ett stort namn. A är ung och vill spela teater. Nestorn vill ha en adept och adepten en nestor. Man har en briljans och sug efter kunskap. Briljansen ska visas för en som förstår och kunskapen fås av den som har intelligens och erfarenhet. A kanske vill klättra, nå nya höjder och kanske sola sig i hans glans (skriver kanske med tanke pa att A redan är känd i branschen). Smörjmedlet för att komma i åtnjutande av denna dialektik, denna växelverkan, denna dynamik är en brygd av sex och makt i skön förening. Under bokens långa slut gör A två aborter. Vilket får Norén att skriva sörjande om de ofödda fostren. Han använder – lik en Strindberg – sina egna upplevelser och skriver pjäser om det hela. Under bokens sista del får man en känsla att det inte kommer bli något med A heller Dagboken slutar dock 24 juli 2005 med orden: ”Jag längtar efter A, som alltid”.

Det kan tydligen gå vägen med stor åldersskillnad och Norén vinner i trovärdighet eftersom han fick en dotter i januari i år med A. Passionen höll med andra ord i sig. Nu är Norén omgärdad av honkön i sin flock. Tror han trivs med det. Alfahannen och apflickan fann varandra på berget till slut. Hoppas de är lyckliga och inte blir en så kallad Norénfamilj.

——-

Annonser
Det här inlägget postades i Människor och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Lars Norén, Maja Lundgren och bananerna på apberget

  1. Ja du Helena… jag har sett mycket av maktkamp och sex också på DN… hade en kompis där som liknade Maja… hon var tillsammans med en av cheferna… som var gift… ska inte berätta vad hon heter eller vad han hette, men han kallades allmänt för vackre Kalle… makt och sex hänger ihop visst… och det är en nivå av mänskligt liv, som också finns…

    Men va sjutton när ska vi som mänsklighet inse att det finns annat också, att vi innehåller massor med nivåer, som inte har med detta att göra… jag tänker på chakrasystemet… som börjar med sex och makt och går vidare… jag tänker på de tempel i Indien som har par som kopulerar på sina väggar… för att de som ser dem ska få sitt lystmäte, ska inse att detta är en väg och en början till andlighet…

    Alltså detta är ingenting att älta i evigheters evighet… bara en del av livet och som jag skrev i en kommentar till Svante Weylers underliga kommentarer i DN: min dagbok Ett Sekel av Tystnad innehåller inte ett enda samlag… varför ska man skriva om sånt? När det finns viktigare intressantare samhällsproblem. Som att barn far illa…

    Alltså kvinnor har också makt på så vis… en sexuell makt om de vill… men Maja har tydligen aldrig begripit detta… hon tror att hon är underställd och tror man det så är man det.

    Och hela kvinnorörelsen har gått åt helsike med detta förtryckande synsätt på sig själva… att det är männens positioner man måste kämpa om och att det är dem kvinnor måste slåss om…

    Om man inte bottnar i sig själv så kommer man aldrig att träffa någon annan, som gör det heller. Det är en sanning inte bara för kvinnor utan också för män… och det är mycket sorgligt att ingenting alls har hänt sedan Simone de Beauvoir levde… herregud, det är som jag har sagt att kvinnor och män kämpar någonstans på anima-animus-nivån, men man kan gå vidare därifrån till en helhet…

  2. Antonia skriver:

    Jag förstår varför jag inte passar in i den här världen.

  3. Helena Palena skriver:

    Ann Helena: Om du visste vad jag har sett och hur spelet ser ut när makten stiger en chefredaktör åt huvudet. Och flickorna som dansar i sin förhoppning om att få hoppa upp ett snäpp i hierarkin. Och hur folk som vågat säga något blivit omplacerade eller fått sparken. Äckligt!

    Hela kvinnorörelsen förstår inte ens vad som är fel. När kvinnor skulle kunna förändra om man drog slipstenen på rätt sätt. Gjorde ett försök med Fi. Men det gick åt helvete. Ingen lyssnade på mina eminenta råd. Nej, det var business as usual med Schyman i topp och i gasen. Och nu kan dom ha sitt jävla skitparti för sig själva.

    Egentligen är sexmötet den optimala föreningen för att komma till gudarna och andligheten. Istället är det så förljuget och med religionens hjälp får kvinnan skulden för mannens sexuella drift. Det är synd om kvinnor som inte förstår det här. Man ska hålla på sig. Man ska inte släppa en djävul över bron.

    Antonia: Jag förstår precis vad du menar. Du är för bra och vis helt enkelt.

  4. Jag skrev ett inlägg om hela saken 🙂

  5. Helena Palena skriver:

    Ann Helena: Nu undrar jag vem vackre Kalle på DN var? Hoppas någon kan viska i mitt öra. Jag är nyfiken som en apa.

  6. Agneta Lindhag skriver:

    Så talar en klokt klarsynt kvinna med livserfarenhet och med befriande brist på ”parnassen-dyrkan”.

  7. Helena Palena skriver:

    Agneta: På kornet fångade du mig i en enda mening. Skitbra!

  8. Fia skriver:

    En intressant beskrivning som har sina poänger.
    Jag blir lite nyfiken på vad som hände i F! när du lade fram dina förslag och vilka förslagen var. Jag har också erfarenheter från F! som inte är odelat positiva men vi har kanske olika erfarenheter?
    Det vore roligt och intressant att få ta del av dina.

  9. Helena Palena skriver:

    Fia: Om du ser dokumentären om Fi så sitter jag med i en grupp som Gudrun ledde. Man ser min rygg och från sidan. Tur det. För jag vill inte bli förknippad med dom. Huvaligen!

    På mötet i Örebro ville jag se vart det hela skulle landa. Så jag satte mig på vänstra sidan där media inte fick filma. Lena Mellin gick förbi och jag förklarade varför. Sen skrev hon något om det i AB. Och det visade sig mycket riktigt vara ett supervänstervridet parti och dessutom sjukt feministikt på fel sätt. Jag som trodde att det skulle bli ett part som skulle göra det bra för kvinnor (och män och barn). Så vad hade jag där att göra. Nada!

    Om jag ska redogöra för det måste jag göra ett nytt inlägg. Det kanske kommer.

  10. Fia skriver:

    Vi hade nog alla våra egna förväntningar på F! vid uppstarten. Vi som var med då hade stora möjligheter att påverka den politik som skulle utformas.
    Ett feministiskt parti behöver inte vara ett kvinnoparti (även om många uppfattade F! som ett sådant), det finns feministiska män också som tur är.

    Det jag (och fler med mig) vänder mig emot är alla de unga flickor som med kraft tog över och som med sin akademiska skolning som tillhygge ansåg sig ha alla svaren och de rätta analyserna.
    Att livserfarenhet inte hade någon plats. På det viset kan man heller inte tro att man representerar kvinnor i olika åldrar, att en tjej på 25-30 skulle vara representativ för en medelålders kvinna. Mycket av politiken utgick därför från de unga kvinnornas situation och mycket lite handlade om det som de inte hunnit uppleva. För oss medelålders fanns det inte riktigt plats och några av oss hade planer på att göra något åt det, planer som tyvärr aldrig sattes i verket.
    Synd!

  11. Helena Palena skriver:

    Fia: Unga kvinnor med skolning som med kraft tog över och så blev det inget. Inte att undra på när allt fokuserade på att dom själva skulle få en post i den politiska gräddfilen. Och all fokus på hbt. Precis som om 90 % av befolkningen behövde komma ut ur garderoberna.

  12. livsglimtar skriver:

    När jag läser ditt inlägg så inser jag att jag har varit borta från allt under minst ett år, jag har nog läst rubriker så jag vet vad du talar om, men deltagit vill jag inte påstå att jag har gjort.
    Ett slags utanförskap har jag varit i som njursviktig, inte orkat ta del eller ens tyckt att sån varit något viktigt. Men klart det är ett uttryck för den tid jag lever i så du och andra får fortsätta tänka och skriva även för mig ett tag till. När jag har fått en ny njure så kanske livet återvänder mer på riktigt.
    Kram på dig hoppas du har det bra och mår bra.

  13. mrmhalland01 skriver:

    Helena,

    Det du skriver om är ju de klassiska ”sex-makt-lekarna”.
    Den unga kvinnan och den äldre mannen som kan göra henne framgångsrik med rätt smörjmedel.

    Jag har däremot aldrig sett det omvända.
    D.v.s att en yngre man försöker snärja sin äldre kvinnliga chef mha sex.

    Det verkar helt enkelt emot vår natur.

  14. Helena Palena skriver:

    mrhalland: Kanske det. Skulle tro att det är naturen. Men det kan nog också bero på att det inte finns så många ädre kvinnor med pengar och makt. Om det är naturligt ska jag däremot låta vara osagt.

  15. Linda skriver:

    Intressant och kommer leda till googlande för min del =)

    Glöm för all del inte att skicka den där länken är du snäller, vi hörs!

  16. Helena Palena skriver:

    Linda: Googla på!

  17. Ramona Fransson skriver:

    Jävligt bra artikel! Visst är kvinnan och mannen som orrarna eller tjädrarna om våren. Vi är djur, hahahaha, men så åldras vi och blir trötta. Män och kvinnor åldras på olika sätt men makten består om vi har den.

    Självklart är hela livet en enda skådeplats där vi själva agerar. Men manuset skriver ingen åt oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s