Pittcancer! Ta tjuren vid hornen!

Publicerat den 1 juni, 2009 av Helena Palena

Varje år dör 2 500 män i prostatacancer. Det är 1 000 fler än som dör i bröstcancer. Ändå har det inte varit något fokus på detta problem. Men sen Gert Fylking och Robert Aschberg inledde sin promenad från Ystad till Haparanda – 180 mil – skrivs det om det i media. Det blir målgång på lördag. Promenaderna har inbringat fyra miljoner kronor till Cancerfonden. Jag skrev ett inlägg om detta redan 5  maj 2007 och undrade varför det inte blev någon galakväll till förmån för männen. Inlägget heter Strindberg: Män behöver inte sära på benen!
– Gubbarna vågar inte berätta för sina kärringar att de har fel på pitten. Det är skämmigt, säger Aschberg i Aftonbladet. Och det är där skon klämmer. Det är mycket skamfullt att inte ha potens eftersom allt verkar vara upphakat på det heliga ståndet. Det är för sorgligt. Så mycket lidande i onödan. Med andra ord: All heder åt Robban och Gert som vågar ta tjuren vid hornen!

——-

Detta inlägg publicerades i Människor och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Pittcancer! Ta tjuren vid hornen!

  1. Antonia skriver:
    1 juni, 2009 kl. 12:05 e m

    JA, all heder åt de. Min far har det också sen 5 år tillbaka. Det är synd att det ska vara en kändis för att det ska bli fart på händelser.
    Är samma sak med donation av organ.

    Gilla

  2. Helena Palena skriver:
    1 juni, 2009 kl. 12:10 e m

    Antonia: Det har du rätt i. Det gick fort med Daniel Westling. Men han hade ju sin pappa. Han måste ha varit jättesjuk. Det goda med det hela när media sätter på blåslampan är väl att folk helt plöstligt vill donera sina organ. Jag har inte tagit ställning hur jag ska göra. Tycker det känns olustigt.

    Gilla

  3. Ramona Fransson skriver:
    1 juni, 2009 kl. 4:31 e m

    I mitt arbete som fartygskassör/informationen/banken på Stena Line fick jag vid ett tillfälle agera från mitt tidigare arbete inom vården.

    En man (jag var 34-35) i 40 års åldern kunde inte kissa och led fruktansvärt. Kapten visste att jag hade vissa sjukvårdskunskaper och väckte mig mitt i natten. På bryggan finns sjukvårdsutrustning och bland annat kateter, op-handskar, sterila dukar och annat jag behövde.

    Jag förde in katerern i mannens blåsa och ut kom urinen. Detta kan också vara symptom som kvinnor kan vara observanta på sina gubbar. Kissar de ofta? Har de svårt att kissa? Puffa iväg dem till doktorn.

    För min del har jag hellre en frisk man än ett stånd!

    Du vet kompisen i byrålådan kan om man har behov bli till hjälp!

    Gilla

  4. Helena Palena skriver:
    1 juni, 2009 kl. 5:45 e m

    Ramona: Bra gjort! Min svärfar kunde inte kissa. Det gick tre dygn – in på sjukan och blev tömd. Han tyckte det var så skämmigt så han höll sig in i det längsta. Men han var född på 20-talet och den generationen hade det ännu värre. Vi får hoppas att dagens män har det lite lättare med underlivsbesvären.

    Gilla

  5. Josef Boberg skriver:
    1 juni, 2009 kl. 7:59 e m

    Hmmm… – HelEna – om det här med prostatacancer, livmodercancer och bröstcancer har jag ordat en hel del om under pkt 6 här.

    Personligen tror jag ej alls på att den här typen av cancer är någonting som man får – utan någonting som man gjort sig ”förtjänt” av – genom att förneka kroppens NaturLiktVisa = Intelligenta behov för sexuella aktiviteter. T ex ALLA religioner stödjer ju ett sådant vansinnigt levnadssätt i kött, tyvärr tyvärr… 😥

    Ifall man binder upp en arm i en ”mitella” – och går tillräckligt länge med armen uppbunden – så kommer den armen så småningom att bli helt oandvändbar. I förlängningen så kommer armen att ”ruttna” och ramla av.

    Varför skulle det vara annorlunda med wåra sexualorgan ❓

    Gilla

  6. Helena Palena skriver:
    1 juni, 2009 kl. 11:41 e m

    Josef: Jag förstår inte riktigt vad du menar!

    Gilla

  7. Systerdyster skriver:
    2 juni, 2009 kl. 1:49 f m

    Nu finns det ju även äkta pittcancer, alltså peniscancer där behandlingen bl a består i att amputera själva snoppen. Fruktansvärd sjukdom den också. Vad Josef här ovanför yrar om förstår jag inte riktigt heller. Skyller på den sena timman.

    Gilla

  8. Helena Palena skriver:
    2 juni, 2009 kl. 9:47 f m

    Syster: Det blir ju onekligen lite missvisande att skriva pittcancer när det handlar om prostatan. Men jag citerar Aschberg. Det är han som säger så. Man hajar liksom till och det är väl det som är meningen.

    För övrigt måste det vara döden i grytan att amputera snoppen. Tänker på eunuckerna som fick den avhuggen plus borttagna testiklar bara för att hålla kvar rösten på barnstadiet – för att få en kastratröst. Huvaligen!

    Gilla

  9. fairymary skriver:
    2 juni, 2009 kl. 11:07 f m

    Det finns många dimensioner i cancersjukdomar…..den dimension som Josef tar upp är svår att vetenskapligt bevisa…men inte desto mindre intressant…..

    Biologin är intelligent…..på sitt sätt

    Det är bra att männen tar ansvar för sina organ och sina sjukdomar…..

    Gilla

  10. Helena Palena skriver:
    2 juni, 2009 kl. 12:31 e m

    Mary: Jag har inte snappat Josefs dimension. Vilken är den?

    Gilla

  11. Znogge skriver:
    2 juni, 2009 kl. 12:44 e m

    Bra talat Helena Palena!

    Gilla

  12. fairymary skriver:
    2 juni, 2009 kl. 12:51 e m

    Helena….det är kanske förmätet av mig att tala för Josef….men det jag delar med honom är synen på att kroppen är vårt instrument att ”uttrycka oss” ….och om vi lever livsfientligt på ett eller annat sätt så kan det ta sig uttryck i sjukdom…det gäller enligt mitt sätt att se…..inte bara fysikaliska gifter utan även t.ex. den sexualfientlighet eller sexualrädsla som är en del av vårt kristna arv…..själv har jag mycket erfarenheter av sjuklighet som drabbat kvinnor som varit utsatta för sexualiserat våld….

    Jag skulle inte vilja använda Josefs ord ”förtjänt av”….jag vill inte lägga någon värdering alls i kroppens och biologins logik….naturen ÄR…..

    En bok som …mera lättfattligt kanske …beskriver hur läkning kan gå till är Bernie Siegel: Kärlek, medicin och mirakel. En kirurgs erfarenheter av cancerpatienters märkliga förmåga att bota sig själva

    En annan mera kulturellt näraliggande är Eli Bergs: Ser du mig doktor. Hon är norska och skriver inte om cancersjukdomar men om andra kroniska lidanden, t.ex. hypertoni och diabetes.

    Gilla

  13. Helena Palena skriver:
    2 juni, 2009 kl. 1:00 e m

    Znogge: Tack!

    Mary: Tack! Du har ju stor erfarenhet av detta. Det är inte lätt det här – men allt hör ihop tror jag. Hur man tänker och hur man blir plus gener och arvanlag.

    Dock när det gäller det här med prostatacancer vet man väl inte hur och varför sjukdomen kommer. I mitt inlägg i maj 2007 fick jag ett svar från en läkare angående varför man inte drar igång stora undersökningar på män. Han skrev att det sker naturlaga förändringar i och med åldern. Men jag skulle vilja veta om män som har utlösning ofta får mindre prostatacancer eller tvärtom. Det är ju en mycket känslig fråga. Men i alla fall.

    Gilla

  14. Antonia skriver:
    2 juni, 2009 kl. 3:12 e m

    Jag har tagit ställning. Jag donerar inget. Varför? Här är orsaken:

    När donationskort kom ut var jag en av de första att skriva på, tyckte det var självklart. Hade den i min plånbok. Det var redan på slutet av 80-talet. Sen blev jag sjuk och fick blodtransfusion under operationen. Ganska mycket. När jag sen blev bättre mådde jag helt plötsligt väldigt dåligt psykiskt på grund av att jag har andra människors blod i mina blodådrar. Det hjälpte inte till att folk sa att blodet renar sig att nu är det mitt blod, vetskapen eller något annat plågade mig i 2 år.
    Då bestämde jag mig att dra in mitt JA, och nu har jag ett kort i min plånbok med ett NEJ på. Jag vet att man kan rädda många, men det känns inte naturligt. Jag är övertygad om att det händer något i kroppen när andras organ satts in.

    Gilla

  15. Helena Palena skriver:
    2 juni, 2009 kl. 5:28 e m

    Antonia: Det här med blod är inte att leka med. Bibeln drar stora växlar på blodet. Själen sitter i blodet. Kanske man blir en annan med annans blod. Tror jag håller med dig. Vill nog inte heller donera. Men hur ska jag ställa mig om jag måste ha ett organ. Nej, vill nog inte det heller. Fast man kan ju inte veta den dagen det kniper förstås.

    Gilla

  16. Josef Boberg skriver:
    2 juni, 2009 kl. 6:44 e m

    Taaack FairyMary ❗ – för Din himla goa assistans ovan – med att ”förklara” det här med cancer i wåra sexualorgan. 😉

    Att vetenskapen ej klarlagt sambanden – har nog mera med att göra att det är åt hållet tabu att undersöka sådant (religionsföreträdarna 😈 skulle ju upphäva ramaskri) – än att det ej går att göra det. Det är jag helt övertygad om i vart fall.

    HelEna – apropå Din fråga ovan: ”Josef: Jag förstår inte riktigt vad du menar!”

    Skall det behöva vara så jävla svårt att fatta – att de kroppsdelar och kroppsfunktioner Wi ej använder på ett NaturLiktVist sätt = Intelligent sätt – att de antingen obönhörligen blir allvarligt sjuka – eller krånglar på något ännu värre sätt – så att hela kroppen dör av det.

    SysterDyster – apropå Ditt påstående ovan: …”Vad Josef här ovanför yrar om förstår jag inte riktigt heller. …”

    Men den inställningen till vad en annan MedMänniska försöker säga – så förstår jag varför Du kallar Dig för SysterDyster.

    Mitt tips. Ta hand om det… 😉

    Gilla

  17. Antonia skriver:
    2 juni, 2009 kl. 7:45 e m

    Jag tänker som du. Jag vet inte heller hur den dagen blir, men som jag tänker nu så vill jag nog inte heller organ. Någongång måste vi dö så…varför skjuta upp det om nåt skulle lägga av. Gärna behandling men inga konstigheter. Jag tror inte på alltför mycket mixtrande med kroppen.

    Gilla

  18. Helena Palena skriver:
    2 juni, 2009 kl. 9:11 e m

    Josef: Jo, jag fattar tror jag. Jag är mycket rädd om mitt underliv och släpper ingen jävel över bron. Tror inte på att knulla runt vare sig för män eller kvinnor. Männiksor tror att man kan använda sina underliv hur som haver. Men se det kan man inte. Det svåra är att tänka efter före. Man ska vara återhållsam tycker jag.

    Det skulle vara kul att höra vad du tror. Får man problem med prostatan av för mycket utlösningar? Eller, är det för få som gör att man blir sjuk. Kan man svara på sånt? Jag funderar…

    Känner en man som är 78 år. Han har inte sex men verkar leva gott ändå.

    Gilla

  19. Josef Boberg skriver:
    2 juni, 2009 kl. 10:51 e m

    Tja… – HelEna – han som är 78 år livserfaren – gör nog vad han skall för egen hand, tror jag… 💡

    Spermaorgasmen är för mannen rena katastrofen i ett samlag = momentant slut på allt som har med lust och nöje att göra = som att köra bil på en krokig väg – i lite för hög fart – och hamna i en bergvägg. Ingen höjdare precis… 😉

    Väldigt få män kommer under sin livstid på att denna utåtriktade momentana spermaEnergiförlust (som ju är helt OK vid ett planerat BarnProduktionsSamlag) kan vändas 180° = inåt istället = det ger i bästa fallet mannen än mera av lust och förmåga = raka motsatsen till ett vanligt (= religiöst) samlag = en höjdare för såväl mannen som för kvinnan – ifall ingen av dom är hjärnförsmutsade med MissionärsSamlagsTänkande.

    Egentligen inget konstigt alls – därför att ALLA kvinnors orgasmer går ju som princip inåt = ger ALLA kvinnor – som ej är hjärnförsmutsade med religioners eländes eländes-tänkande om sig själva som sexuella varelser – bara mer och mer av LivsEnergi ❗

    Men sådan LivsEnergi är ju ej alls socialt accepterad att öppet vara kompis med – vare sig för mannen eller kvinnan, tyvärr tyvärr… 😥 – och därför så ser ju dom flesta kvinnor för egen hand ej alls till – i tillräcklig omfattning – att dom går hand i hand med sin egen outtömliga LivsEnergiKälla – och så blir det t ex cancer av det.

    Samlag med en spermaorgasmman kan ALDRIG ge kvinnan det hon egentligen vill ha – som jag ser det i vart fall. Säg mig hur många kvinnor som känner sig sexuellt helt tillfredsställda efter ett samlag med en sådan man ❓

    Mer om det här i sak under pkt 6 här.

    Uttrycket: ”Sov sött och vakna blött !” – ligger det nog en hel del i, kanske… 💡 – men då ej alls som missionärerna missionerar om – som jag ser det.

    GooodNatt :mrgreen: /önskar Josef 🙄

    Gilla

  20. Helena Palena skriver:
    3 juni, 2009 kl. 9:36 f m

    Josef: Nej, det går oftast för fort. Kvinnan vill ha många orgasmer och då måste man ha en bra man som kan dra slipstenen på rätt sätt. Och när det gäller antalet sädesutlösningar så är det nog så att det är kvalitet som gäller och inte kvantitet fast västerlandets stressade människor invaggats i den tron.

    En man ska hålla på sig tyckte grekerna. MAN ska spara på sin säd.

    Gilla

  21. Josef Boberg skriver:
    3 juni, 2009 kl. 1:18 e m

    Javisst… – HelEna – den kan ju komma till användning på bättre sätt – än att stup i kvarten spilla den i en – eller än värre – många kvinnors sköten. 😉

    Gilla

  22. Pingback: Surfa snabbare med Chrome! (S)ahlin vill skrota Sovjetstuket! Kungens efterrätt! | Helena Palena

  23. Pingback: BasBehov som LevAnde MedMänniskor i kött | Idag = Tid för Absolut MedborgarStyre ?

  24. Pingback: Materians VarAndePrinciper = Intelligens | LIVETS BLOGG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.