Vem ska nu hjälpa Gömda-Mia att skriva nästa bok? Stor eloge till Monica Antonsson!

Monica Antonsson grävde fram sanningen bakom Sveriges mest sålda bok - Gömda - som bygger på en lögn från början till slut.

Jag har inte läst Sveriges mest sålda bok Gömda skriven av Liza Marklund och Mia Eriksson. Däremot har jag just läst Monica Antonssons bok Sanningen om Gömda bokstav för bokstav. Jag tar inte till några övertoner när jag tycker att den boken är fenomenalt bra skriven och värd alla priser som går att uppbringa. Antonsson skriver presshistoria. Och mycket riktigt toppar nu hennes bok listan över de populäraste titlarna inom kategorin Samhälle & Politik hos Bokus. Tänk vilka rysningar som måste ha gått genom Liza och Mias kroppar när de fick nys om Monicas bok. Oj, oj, oj….

Ni som inte läst Gömda kan gå direkt på Antonssons bok för här får man läsa Gömda i alla fall. Antonsson går i Liza/Mias spår och pulverisar varenda grej. Antonsson har haft god inblick i hela denna story från början till slut. Hon var en bland de första som fick intervjua Mia och ta del av hennes berättelse 1995 när Gömda kom ut. Att Monica Antonsson inte fick Guldspaden för sin bok Sanningen om Gömda får ses i ljuset av att då hade hon vält hela medietablissemanget av pinn. Och det går ju inte för sig med tanke på hur den korsvisa makten inom media och bokvärlden numera ser ut. Men en tuva brukar välta ett helt lass. Ibland kan det dock ta lite tid. Och hade inte Newsmill och alla bloggare kommit till så hade både Elisabeth Hermons bok Vingklippt och Monica Antonssons bok Sanningen om Gömda blivit begravda under en tung sten och legat där än.

När Gömda kom ut 1992 på Bonnier Alba blev det ingen hit. Liza blev mer och mer känd genom sitt ridande på Misshandlad-Kvinna-Hästen. Hon tog verkligen rygg på ett ämne och höll sig envetet kvar i manen och med piskan i högsta hugg. Det hela utvecklade sig till ett politiskt projekt. Liza skulle bli härföraren. Det hela hade nog varit bra för kvinnorna om det inte vore för att Gömdas succé vilar på en lögn från början till slut. I själva verket var anledningen till att Mia gömde sig att sociala tänkte omhänderta hennes barn och Luis, chilenaren, var den som var jagad. Han som blev norrlänningen Anders i Gömda. Den som läser Antonssons bok kan lägga hela pusslet till sista biten.

På sin ritt blev en annan kvinnotillskyndare – Elizabeth Hermon – uthängd i flera dagar i Expressen. Hennes liv blev förstört trots att hon aldrig ens blev anklagad för någonting. Liza M fick förmodligen sluta på Expressen på grund av detta. Nu var hon känd och fick snabbt jobb på Metro. Tillsammans med Jan Guillou startade hon Piratförlaget och boken Gömda kom ut i pocket. Sveriges mest sålda bok såg dagens ljus och gjorde alla inblandade rika. Halleluja! I skenet av detta är det märkligt att en av ägarna – Jan Guillou – inte ens läst boken. Men han är förmodligen lika snobbig som mig och tycker nog att det hela har för låg litterär kvalitet och att det luktar white trash rakt upp och ner.

En sån succé som Gömdahästen måste ritten gå vidare på. Guld och gröna skogar väntade. Boken Asyl kom ut på Piratförlaget 2004. Mer pengar ramlade in i Lizas och Mias fickor. Gruff uppstod mellan Liza och Mia – det brukar bli så när det är pengar med i spelet och man inte är ense om tagen. Mia Eriksson har god fantasi men hon kan inte skriva själv. Hon kan dra upp kostymen men inte fylla fickor och slag så att det hela ser snyggt ut. Hon skaffade sig snabbt en ny medryttare i form av Kerstin Weigl som tillsammans med sin man Sigge Sigfridsson startat förlaget Ordupplaget och behövde något som kunde ge vind i seglen. Boken Mias hemlighet kom ut på det förlaget 2005 och med Mia Eriksson som ensam författare på omslaget. Weigl hade besökt Mia i Amerika i samband med att Asyl kom ut och skrivit artiklar i Aftonbladet 2004. De fick tydligen god pengakontakt eftersom Mia Eriksson och Kerstin Weigl båda står som författare på boken Mias systrar som kom ut 2007. Enligt Antonssons bok skulle Mia skriva tre böcker om misshandlade kvinnor men det blev bara en. Kanske Kerstin Weigl som trots allt är en granskande journalist såg igenom det hela och fick kalla fötter. Hon kanske insåg att man inte kan gå över lik och tröska ut hur många böcker som helst ur en story som är fake från början till slut. Vi får hoppas det.

Mia Eriksson skriver vidare på sin uppdiktade historia om mannen med de mörka ögonen som jagar henne. Hon har kostat oss skattebetalare miljoner och miljoner har hon fått för sina böcker. I augusti 2008 kom ännu en bok: Emma, Mias dotter. Vi måste ju få veta hur det går för hennes dotter Emma – som i verkligheten heter Sara och är dotter till mannen med de mörka ögonen – Osama. En man som visserligen gjort lite fula saker – men som trots allt förmodligen inte skulle kunna göra en fluga förnär. Att han är snäll framgår när man läser Antonssons bok och har sett honom i Debatt med Janne Josefsson. Och man får också klart för sig att som schablon är han synnerligen passande att hänga upp en story på som man kan mjölka ur hur mycket pengar som helst ur. Sara är mycket lik sin pappa. Osama har inte sett sin dotter på tjugo år och dottern är fullproppad med lögner om sin far. Det är för sorgligt. Verkligen tragiskt!

Mia Eriksson står som ensam författare på omslaget till den sista boken. Den är utgiven på Lind & Co 2008. Dottern får inte stå med. Mia vill tydligen inte dela med sig av intäkterna. En ny skribent träder in på scenen. Det är journalisten Leif Ericsson som hjälpt Mia att skriva ihop storyn. Enligt förlagspersonen hade han varit i USA i flera veckor och skrivit. Antonsson skriver att kvinnan på förlaget var alldeles euforisk och att det hördes att de räknade med klirr i kassan. I boken knarkar Sara och de bråkar. Mia har fått cancer och har tappat allt sitt hår. Orsaken stavas äggstockscancer. Det slutar med att läkarna tar bort äggledare, äggstockar och livmoder. Mia tillfrisknar dock och mamma och dotter blir sams. Sara slutar knarka. Om inte Mia har haft cancer är detta dramatiska grepp i sista boken bara too much. Antonsson skriver att sonen Michael lämnades kvar i Sverige när Mia försvann från Oxelösund i början på 90-talet. Han var bara sex år. Michael reste till Amerika första gången 2003 och har varit där flera gånger sen dess och säger i Antonssons bok: ”Jag har aldrig hört att hon skulle ha haft cancer, säger Michael”.

Jag är full av förundran över hur lågt människor kan sänka sig. Jag såg Mia i Aftonbladet i februari när hon trädde fram med bild och allt. Hon såg frisk ut. Jag skriver detta på Monica Antonsson blogg:
Monica: Om Maggan inte har cancer på riktigt, varför tror du att hon har det i boken om sin dotter? Hon har ju sagt det i Amelia och BLT skriver du. Det är bara för makabert om det inte är sant. Fick hon slut på flykt- och gömda-mekanismer så hon måste gå inresekretoriskt för att hitta effekter. Och vad kan då vara mer solar-plexus-mässigt än livmoder- och äggstockscancer. En cancerform som vi kvinnor förmodligen fasar för allra mest. Hennes son M måste väl som sagt ha märkt om mamman varit så sjuk. Handlar det bara om pengar? Kan det vara så bisarrt?

Monica Antonsson sa…
”Helena Palena Ja. Det är precis så absurt”

Nu väntar jag med spänning på nästa bestseller. Jag undrar vem i vårt svenska medielandskap som ska ställa upp nästa gång och hjälpa Mia fylla kostymen så den blir presentabel. Adepterna som vill tjäna pengar och mjölka Gömda-kossan verkar i alla fall stå på kö. Det verkar finnas gott om spökskrivare som vill tjäna lite money. Kanske Liza Marklund rentav åtar sig jobbet ännu en gång. Den som lever får se.

Bloggar om Gömdaskandalen Ord av Jerry Liza Marklund Monica Antonsson Mia Eriksson
——-