Häromdagen var jag på begravning. Som alltid är det fint i kyrkan med skön musik och härlig sång. Man sitter där och gråter och sjunger och blir oerhört påmind om sitt eget liv och sin egen död.
Kistan var vit med sex bärhandtag på var sida. Blomsterdekorationerna på och runt kistan var många. Som brukligt är hade hela byn samlat till en krans garnerad med blommor och band. På bandet stod alla våra namn och orden Sov i ro. Kvinnan i kistan tyckte om rosa, lila och cerise och blommorna på kransen gick i dom färgerna. Solen sken in genom kyrkofönstren på höger sida. Klockan var ett på dagen. Det var en mycket vacker och stämningsfull begravning.
Jag kom på mig själv med att undra över hur kvinnan i kistan låg. Om hon låg med huvudet mot prästen och altaret eller mot ingången. Min väninnan i byn som bott i Florens i 33 år sa att hon nog låg med huvudet mot ingången eftersom man inte ska bäras ut med fötterna före. Den här gången skulle det bli jordbegravning. Efter cermonin kom sex män och grabbade tag i handtagen på den vita kistan. Vi följde efter bänkrad för bänkrad i långsamt mak. Stannade till utanför kyrkan för att ordna processionen för promenad till den uppskottade graven. Kanske vände bärarna kistan för annars skulle ju kvinnan sänkas ned med fötterna mot gravstenen. Det mest logiska måste ju vara att man ligger med huvudet mot stenen.
Sånt slipper man fundera på om man tänker bli aska efter döden. Människor i Stockholm har inget val. På Skogskyrkogården finns bara ståplatser. Det är så trångt. Men på vischan är det ännu helt naturligt att jordbegrava sig. Har inte tagit ställning till hur jag ska göra. Men det kanske jag borde med tanke på att livet är kort men döden varar för evigt.
P.S. Jag kommer att sakna kvinnan som begrovs väldigt mycket. Byn har blivit fattigare. Vila i frid kära NN och tack för allt du gav. D.S.
Helena Palena 
Lite info: På en kristen kyrkogård begravs man alltid med fötterna åt öster oavsett var stenen står. Detta för att man ska vara vänd mot Jesus vid uppståndelsen.
GillaGilla
Tror det kan vara klokt att berätta för sina anhöriga hur man vill ha det… Om man nu har några sista önskemål…
Kram!
GillaGilla
Nineve: Tror du verkligen att alla kristna begravs med fötterna åt öster! Hur skulle det se ut?
Att muslimerna vänder upp rumpan åt Mekka är väl en sak – men krykogårdarna skulle verkligen se lustiga ut om man skulle hålle den österkursen.
Kvinnan som begrovs i mitt inlägg ligger inte med fötterna åt öster – då skulle graven ha behövts skottas upp på tvären. Som en potatisfåra ungefär – för så växer päran bäst!
GillaGilla
Begravning är ju tyvärr något som hör livet till, den kan vara fin men också smärtsam!
Vicke
GillaGilla
Nog tror jag att man ligger med huvudet mot stenen. Och det där med öster kanske gällde i gamla tider. Tänker mest på hur det ser ut på kyrkogården där min mormor och farmor ligger. Stenar åt alla håll. Men hur man ligger med huvudet i kyrkan har jag ingen aning om.
GillaGilla
har du tänt på hur folk begravs i sydeuropa då? i dessa små hål i stenväggar i små minneshus. man bara skjuter in en liten kista i ett litet hål i en vägg. lite som att ha sitt skåp på gymnasiet. det känns väldigt creepy faktiskt.
fin blogg!
GillaGilla
När man väl är död tror ja inte man bryr sig om ar/hur man ligger, de är ju mest för de efterlevande de där.
Intressant de där med hur man ligger, har inte ägnat en tanke åt det tidigare!
GillaGilla
sophie: roligt att du bloggar från Italien. Ja, vad ska man säga om landet Sverige. Du vet väl att det var EU som gick in i Sverige.
Genom min väninna får jag höra massor om Italien.I Italien finns inte jantelager säger hon. Vad ska man säga om det?
Folk har haft olika seder med dom döda – många kulturer har ju lagt dom döda i träd till och med…
GillaGilla
jadu, vad jantelagen anbelangar beror det nog på hur uppfostrad man är efter den..jag känner en lättnad utan den. det finns dem som tycker den uppfyller sitt syfte och behövs.
döda i träd? ja. jag tycker många av galenskaperna i italien räcker. haha
GillaGilla
Så mycket tankar man kan få ibland, lite som barn funderar över tillvaron. Visst är det ”kul” när man kommer på något att fundera över, vrida och vända på.
Jag vet faktiskt inte alls då jag inte har kommit på den tanken tidigare, en mycket bra funderare just på en begravning. Jag brukar räkna keruber och annat vingförsett när jag sitter på begravning. Allt för att distrahera mig själv från gråten.
Konstigt med begravningar, det är som om de drar ut alla tänkbara sorger och tungsinta drag som någonsin har boat i ditt bröst. Just då passar allt på att bara välla ut och varje gång känner jag mig så oskyddad och skör.
Kram då i allafall…
GillaGilla
Mitt bröst ska det vara….fattar inte att jag skriver fel hos dig?
GillaGilla
Hej
Det är en intressant diskussion som Du tar upp.Kanske sånt man borde fundera mer på…o framförallt tala mer om.
Jag skulle gärna tänka mig att min aska strös för vinden vid en havskust.
🙂
GillaGilla
Jag kommer inte lämna efter mig nån som kommer att sakna mig, så för mig duger kremering gott och väl, sen kan man hälla ut den. det tar inte plats, men kanske förorenar. Men det finns nog värre föroreningar.
Mina föräldrar ska oxå kremeras och blir strödd i vinden i den skogen som de tycker om. Där kommer jag nog ändå spara en smula i en halssmycke.
kram
GillaGilla
Det blir nog minneslund för min del. Tycker inte att barnen ska vara tvingade att sköta en grav.
GillaGilla
Vilka funderingar men andå lite intressanta sådana. Har aldrig tänkt på det för i kyrkan ”tror” jag att alla ligger med huvudet mot prästen sen har jag inte funderat så mycket.
Vi kanske får svar av nån som vet bland dina kommentarer.
Wanja
GillaGilla
Hej!
Såg att du tittat förbi. Vi miste en kollega plötsligt för två veckor sedan, så det har varit mycket tankar. Hennes mail ligger kvar på vårt nät och det är obegipligt, i ordets rätta mening, att någon bara kan försvinna så. Men begravningen brukar göra det ofattliga lite mera konkret. Att ta adjö är viktigt. Sköt om dig!
GillaGilla
Vill bara meddela att jag nu har fått reda på vad som gäller. Pratade med en man som brukar bära kistorna och han sa att huvudet ligger mot prästen. Man bärs alltså ut med fötterna först och sen vänder man kistan så huvudet ligger mot stenen. Kan ju vara bra att känna till inför stundande hädanfärd!
GillaGilla
Hej tjejen!
Och tack för senast, alltid lika kul att träffa dej! Snacka om ”möten”! Jättekul att läsa dina inlägg och kommentarer som” bara äääär”. Uppfriskande och ärliga, det är vad vi behöver. Vad gäller begravningar i sej är det intressant vad människan är inbegripen och ”tror sej veta”, när man diskuterar detta område. För mej finns det ingen början o inget slut. Och när vi och hur vi ”hamnar i backen” är för mej helt ovidkommande. Det ger bara en massa måsten, olika intressen som skor sej på folks dåliga samveten mm, mm. För mej har det ingen betydelse med en ”utstakad plats”, jag vill minnas folk i mitt hjärta och det kan jag göra på vilken plats som helst. Så, vad fötterna i Öster eller ej – skit samma, vi kommer nog dit vi ska i alla fall! Puss o kram Ingela
GillaGilla
Men hej Ingela! Tack för kommentar!
GillaGilla