Virkad hatt till dockan

När mina barn var små sydde jag massor med kläder. Madickenförkäden och fina klänningar till mina tvillingflickor och lite till sonen. Det var jättekul. Nu rotar Klara, mitt första barnbarn, i lådan och sätter på sig kreationerna. Sen ska vi leka. Hon är Madicken och jag får vara Lisabet. Ibland ska vi sova och då frågar hon om jag vill ligga på hennes arm. Det låter så underbart. Madicken säger så i sagan till sin lillasyster. Ibland frågar hon: Sover du? Och då svarar jag nej. Det får jag ju inte för Lisabet säger inget i sagan eftersom hon sover. Madicken ska ju smyga ut och träffa Abbe. Underbara Astrid Lindgren och hennes alla figurer.

Det händer att jag hantverkar ibland. Jag kan nästan alla hantverk. Låter förmätet men det är sant. Jag kan göra hattar – har gått modistutbildning och har en massa hattstockar liggande som jag köpte av en modist på Ekerö för många år sen.

Nåväl, Klara har en docka som hon kallar för Lill-Klara och hon har bara ett klädesplagg. En pyjamas. Jag köpte en västklänning med blus till dockan – kände inte för att sätta mig och sy. Så hade dockan ingen solhatt – så jag satte mig att virka en kväll. Har gjort många såna hattar till mina barn och barnbarn – men aldrig en sån liten. Det var kul att göra bollen. Klara blev så glad och här får ni se den lilla hatten. Klara håller i en docka som heter Peter och som mina flickor lekte med som barn. Som tur är finns han kvar – den andra dockan som hette Karin är borta. Peter var modern för sin tid för han hade snopp och kunde kissa.

Foto: Palena

…….