Tolv tuppar på en höna!

Jag köpte elva burhöns för elva kronor styck ett år. Dom var utvärpta och skulle slaktas. Deras klor var långa och hade ringlat sig. Fjäderdräkten var under all kritik. Stackars pullor! Efter några dagar i det lilla hönshuset öppnade jag dörren och tänkte att dom skulle gå ut. Men icke! Dom kunde inte gå. Rullade mest som bollar.

Då satte jag ut maten och till slut blev dom så tvungna att gå ut. Dom börjar picka i marken och sprätta med klorna – till slut var naglarna nerfilade och fjäderdräkten fin och burrig igen. Oj, oj, oj vad dom sprätte. Oj, oj, oj vad dom trivdes. Jag fick en tupp av en granne. Tuppen trivdes också med sina höns. Visst en bra deal – elva hönor på en tupp! Det skulle vara ohemult hemskt om det vore tvärtom!

Hönorna fick äta korn, snäckskal och pickade stenar och maskar ur marken. Plus matrester som dom älskade. Dom värpte ägg som var så delikata och med gulor gulare än solen. Jättegoda! När en höna värpt ett ägg ställde hon sig i dörröppningen och kacklade och skrek så högt så hela världen skulle veta att hon kläckt ur sig en vit obelisk. Jag älskade mina hönor och dom älskade mig.

…….